Aspelin T.A. tobaksfabrik (övertog Apelgrens fabrik)

Haquin Apelgren titulerades tobaksfabriksmästare och var tidigare anställd som ”husdräng” hos tobaksfabrikören Mich Curdt, anhöll 1776 om tillstånd att få överta privilegiet av Paul Westlöf som var ensam innehavare av den ursprungliga halvparten. Tobaksfabrikssocieteten avstyrke ansökan under motivering, att rättigheterna voro förfallna. Liedman, som uppkallades till kommerskollegium för att höras, genmälte, att han, eftersom de haft gemensam stämpling och hans rörelse varit i oavbruten drift, inför hallrätten aansvarat för bägge andelarna. Haquin Apelgren erhöll den 5 augusti 1776 den begärda transporttillåtelsen.

Gabriel Liedman hade på 1760-talet flyttat sitt företag till en egen fastighet i kv. Spiksmeden 12 (nuv. Kv. Adonis, Sveavägen 62 – Kammakaregatan 26). Tobaksvarornas avstämpling skedde fortfarande gemensamt vid hallrätten.
Efter hustruns frånfälle 1783 anhöll Liedman att få driva sin andel av priviegiet såsom en fullt självständig fabrik, vilket stadsfästes av kemmerskollegium först den 19 mars 1787 (Se vidare Liedmans tobaksspinneri).

Haquin Apelgren synes ha fått kämpa med ekonomiska svårigheter, beroende på de dåliga konjunkturerna i slutet av 1700-talet.
Bouppteckningen efter hans år 1789 avlidna hustru Christina Lovisa Sahlsten (f. omkr. 1756), dotter till tobaksfabrikören Jöns Sahlsten i äktenskap med Anna Christina Öhrling, som senare blev omgift med tobaksfabrikör Carl Ljugström. (se vidare Jac. Fr. Ljunglöf), ger en glimt av den Apelgrenska manufakturen vid denna tidpunkt. Fabriken var inrymd i egen fastighet i kvarteret Bocken vid Besvärsgatan (nuv. kv. Stenbocken vid Brännkyrkagatan 15) och ”Vändplatsen”.
Apelgren ägde även fastigheten nr 29 i samma kvarter (nuv. nr. 5,6,7, Hornsgatan 32 – Maria Trappgränd 7) som han 1784 erhöll tillstånd att uppföra och där han var bosatt med familjen.

Av tillverkade varor fanns 510 lisp. spunnen presstobak och snus samt 750 skålpund kardustobak i lager. Råtobaken utgjordes av 2 500 lispund ”sweizke”, 2 500 skålpund engelska och 900 skålpund holländska blad. Vidare funnos i pressehuset åtta stycken pressar med tillbehör, i spinneriet fyra stycken spinnarebord med tillbehör och en ”sprenckellave” (apparat för tobaksfuktning), i kardusverket tolv stycken kardusformar av bleck och ett stämpelbord samt i snusmeleriet en snuskvarn med två siktar.
Boets tillgångar utgjorde 18 370 rdr sp. och skulderna 30 583 rdr sp., varför inget blev över.
Haquin Apelgren lämnade senare företaget och avled 1795 av gikt i en ålder av 61 år. Enlig 1802 års fabriksberättelse ägdes rörelsen då av f.d. kammartjänaren hos Gustaf III, sedermera kongl. sektern Pehr Fredrichson och direktören vid salpetersjuderiet Pehr Gabriel Fast.

Pehr Fredichson hade tidigare varit ägare av en snus- och kardusfabrik i Halmstad (hos Eric Sefström). Pehr Fast avled redan år 1802 i en ålder av 51 år, och Fredrichson övertog då hans andel. Skötseln av företaget överläts till f. tobaksfabrikören Fredrik B. Carelius, som förut förestått Tottie & Arfwedsons tobaksfabrik vid Skärgårdsgatan (nuv. Själagårdsgatan).

Pehr Fredrichson dog 1808, 48 år gammal. Han efterlämnade fastigheterna i kvarteret Stenbocken, som han övertagit av Apelgren,samt ett magasin i kvarteret Fotangeln vid Besvärsgatan och Maria Trappgränd, allt taxerat till 23 500 rdr sp. Råtobaken bestod av omkring 66 000 skålpund virginiablad och stjälk samt svensktobak. Av färdig vara efterlämnades 230 ½ skålpund virginskt snus, 480 skålpund holländskt snus, 569 skålpund svenskt snus, 3 901 ½ skålpund svenskt blandat snus, 626 karduser med stämpel, 379 stycken röda karduser, 121 stycken blå karduser, 1668 skålpund kardustobak Lilla Morian, 75 skålpund brevtobak Virginia, 329 skålpund brevtobak Fanan, 49 skålpund brevtobak Blå och 73 skålpund brevtobak 13 Stjernor. Kvarlåtenskapen 1 128 rdr sp. tillföll hans tre syskon, som var bosatta i Halland.

======================

Den 29 januari 1810 övertog sockerbruksägaren Thomas Andreas Aspelin (1767-1836) Haquin Apelgrens tobaksfabrik,vid Brännkyrkagatan 15 (kv. Stenbocken 5) i Stockholm. I övertagandet ingick även fastigheterna Hornsgatan 32,uppfört i två våningar 1737 med tillbyggnad av en tredje våning 1861 och en fjärde våning 1871, Maria Trappgränd 7, uppfört 1762 och tillbyggt 1785 för utvidgning av tobaksfabriken.

1832 uppförde Aspelin en tvåvåningsbyggnad i hörnet av Bellmansgatan 5-Brännkyrkagatan 16 (Höga Loftet 2)
1839 uppfördes av Aspelin en lagerbyggnad i en våning vid Maria Trappgränd 8/Brännkyrkagatan 17 (kv. Svalgången 4).
Övertagandet kostade 22.500 rdr banko. Företaget utvecklades till att bli en av landets största tobaksfabriker.

Thomas Andreas Aspelin avled 1836 på sitt säteri Dåvö i Munkstorp, Västmanland.
Bouppteckningen visade att han var en av Sveriges rikaste män med en behållning om 845.951 rdr bko. Förutom fastigheter i Stockholm och Dåvö ägde han även Svindersvik i Nacka.

Sonen Thomas (1803-1877) ärvde fabriken, som han var medintressent sedan den 8 mars 1827 samt övriga fastigheter. Fabriken var värderad till 8.000 rdr bko. Han ärvde även sockerbruket och Svindersvik. Han bodde med sin familj i Dauerska huset på Hornsgatan 29 (kv. Rosendal Större 21) som han också var ägare av. Den fastigheten var tidigare Christofer Polhems malmgård.
1840 hade han en tjänstekår om nio personer samt tre personer av högre rang varav ”kontorsbetjenten” Wilhelm Hellgren var en av dem. Wilhelm Hellgren blev sedermera anläggaren av det som blev en av Sveriges största tobaksfabriker.

Thomas Aspelin ökade produktionen ansenligt och 1844 var det landets största tobaksfabrik. Huvudsakligen tillverkades röktobak och bland annat Ankaret, Ryktet och Dalkarlen var stora märken. Man tillverkade även snus men inte alls med samma framgång. Såväl Swartz i Norrköping och Ljunglöf på Norrmalm var större snustillverkare. Den Aspelinska tobaksfabriken hade en egen försäljningsbod vid Hornsgatan 64.
Såväl tobaksfabriken som sockerbruket gav stor avkastning och 14 augusti 1852 inköpte han på exekutiv auktion, på Blå Porten, för 463.500 kr av brukspatron Erik von Stockenström Fagersta bruk i Västmanland.

I februari 1851 misshandlades en pojke på Aspelins fabrik av en verkmästare. Pojkens pappa anmälde verkmästaren till polisen för misshandel. Polisen ansåg sig ej kunna ta upp någon anmälan eftersom misshandeln skett inomhus och de hänvisade till § 36 i Legohjonsstadgan som gav husbönder rätt att misshandla sitt tjänstefolk.
Misshandel betraktades då endast som brott om allvarlig skada uppstod. Legohjonsstadgan avsåg tjänstefolk men tolkades även som en företagares rätt gentemot anställda.
Pappan försökte då hänvisa till att verkmästaren var tysk och inte hade några rättigheter som avsåg svenska medborgare.

Tomas Aspelin bosatte sig med familjen i Fagersta herrgård kring 1860 och vid sin död 1877 efterlämnade han 2,5 miljoner kronor.
Sonen Kristian övertog Fagersta bruk.
Innan flytten till Fagersta hade Thomas Aspelin överlåtit tobaksfabriken och fastigheterna till oljeslagerifirman Brinck, Hafström & Co 1855.

(Se vidare Brinck, Hafström & Co, Stockholm)

Källor

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 – 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950
Fastighetesregistret 1675 – 1875
Palats och kåkar I och II A. Tidner 1917
Västra Södermalm intill mitten av 1800 – talet Arne Munthe Nordisk Rotogravyr 1959

Produkter

Ankaret (Aspelin)
Bikupan (Aspelin)
Dalkarlen (Aspelin)
Hoppet (Aspelin)
Kamelen (Aspelin)
Knaster Hamburg
Kuriren (Aspelin)
Kvarnen (Aspelin)
Känn på den tobaken (Aspelin)
Körkarlen (Aspelin)
Proberaren (Aspelin)
Ryktet
Ryttaren ?
Slaget vid Hogland (Aspelin)
Stockholms Wapen (Aspelin)

Personkoppling
Kristian Aspelin
Thomas Andreas Aspelin
Thomas, d.y. Aspelin
Wilhelm Hellgren