Oäkta barn, okända fäder och anonyma mödrar och fejkade föräldrar.

 

När man söker i olika kyrkoböcker hittar man ofta uppgiften oäkta barn. Betydelsen av begreppet är rättsligt att barnet är fött utom äktenskapet. Föräldrarna är inte äktade. Många gånger var fadern okänd eller frånvarande men det kunde också vara par som levde tillsammans utan att vara gifta. Om modern gifte sig med fadern eller med en annan man som påtog sig faderskapet blev barnet äkta.

Antalet oäkta barn var kring år 1750 2,5 % av de nyfödda, år 1850 9%, år 1900 13 % och år 1910 15 %. Antalet ökade när industrialismen kom. Det blev allt vanligare att personer flyttade ihop utan att gifta sig och under sena 1800-talet var antalet oäkta barn inom Maria församling i Stockholm  40 %. Förhållandet att bo ihop som ogifta kom att kallas stockholmsäktenskap och motsvaras av dagens samboförhållande. Industrin krävde mer kvinnlig arbetskraft, städerna expanderade och fler borgarhem anställde pigor. Inflyttningen av kvinnor till staden ökade. Ur moralisk synvinkel, särskilt från kyrkligt och borgerligt håll, ansågs oäkta barn vara ett tecken på dålig moral, lösaktighet hos modern. Faderns roll diskuterades sällan. Oönskade oäkta barn kunde i Stockholm  till Allmänna barnbördshuset på Drottninggatan som startat sin verksamhet redan 1633. Via Barnbördshuset placerades barnen ut i fosterhem. Andra barn placerades hos privata inrättningar som Frimurarbarnhuset på Östermalm, startat 1753,  eller senare även på Lindgrenska trasskolan på Södermalm som drevs med religiös inriktning.

De oäkta barnens situation beskrivs grundligt i Towan Obradors släktkrönika över en gotländsk släkt mellan sent 1700-tal och 1921. Där finns berättelser över oäkta barn till ensamstående mödrar men även om oäkta barn som växer upp inom parförhållanden.

Barnen hade rätt att få vård av sina mödrar men de hade inte rätt att ärva dem. Arvsrätten efter modern infördes 1905 och efter fadern infördes arvsrätten först 1970.

Okända fäder var inte ovanligt, gällde det pigor var de många gånger husfadern som var den riktige fadern som ibland tog hand om sitt barn men många gånger avskedade han pigan som hamnat i ”olycka”. I ett område som Katarina församling i Stockholm fanns under 1800-talet många oäkta barn och okända fäder. Delvis förklaras det av att inom Katarina församling låg Stadsgården där många sjömän, svenska som utländska, besökte krogar, bordeller och andra etablissemang.

Modern anonym låter möjligen konstigt då det borde vara lätt att se vem som födde barnet. Det härstammar dock till det kungliga barnamordsplakatet som utfärdades av Gustaf III år 1778. Man hade konstaterat att det förekom en oroväckande hög grad av barnamord utförda av kvinnor som råkat ”i olycka”. Gustaf III lät därför utfärda ett plakat som gav kvinnorna rätt att föda sitt barn anonymt och därigenom undgå klassningen som lösaktig kvinna. Denna bestämmelse gällde fram till 1917 då den ersattes av en ny barnavårdslag där begreppet oäkta rensats ut.

Barnamordsplakatet:

”At Qwinna, som vill å okänd ort framföda fostret, må i sådant uppsåt lemnas ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd: Och anser Kongl.Maj:t then olägenhet mindre, om på sådant sätt någon olofligt Häfdande skulle döljas än at, genom sträng efterfrågan i dylikt tillfälle, betaga et blödigt sinne all utwäg at dölja sin förbrytelse”.

Från 1856 uppmanades kvinnor som födde anonymt att lämna sina personuppgifter i ett förseglat kuvert till prästen så att de senare skulle vara möjligt att återförena barn och moder.

I kyrkböckerna noterades då barnets namn, kön och moderns ålder.

Fejkade föräldrar förekom också många gånger i kyrkoböcker över födda. Istället för att ange föräldrarnas namn så angavs ett påhittat namn i födelseregistret. Många gånger stod barnmorskans hemadress som adress till föräldrarna och som dopvittne fanns då barnmorskans piga. Detta blev tydligt då barnmorskan adress kunde stå som adress till ett stort antal personer med påhittade namn. I tobakshistorien återfinner man fabrikören Wilhelm Hellgrens son som föddes 1837 av en moder med namnet Mathilda Wilhelmij, 23 år, boende på Stora Bondegatan 10 på Södermalm. Den angivna modern fanns ej utan var en konstruktion av den riktiga modern Lovisa Mathilda och fadern Wilhelm. På Stora Bondegatan 10 bodde barnmorskan. Sonen blev sedermera äkta då föräldrarna gifte sig och senare meddelade de kyrkohedern att de påtog sig föräldraskapet. Den gravida modern var inneboende hos sin syster på Hornsgatan under graviditeten.

 

 

 

 

 

Källor:

Barnmorskan och läkaren                                     Lisa Öberg                                     Ordfront 1996

De oäkta barnen                                                      Knut Sveri                                      Fataburen 1971

Samhället på änglamakerskornas tid                  Sven Ulric Palme                         Fataburen 1971

Kvinnorna som föder under falskt namn           Maria Wallius                               Släkt och hävd nr 3-2015

Sagan om Anna Sophia                                          Towan Obrador                            Storge 2009-2012

Stockholmsäktenskap                                             Margareta Matovic                      Liber 1984

Katarina församlings bok över oäkta barn         C III:7, bild 110