Cigarrflickor som prostituerade

Sång med positiv

”En dam av ädel vandel / som står i tobakshandel / hon sjunger mellan kaggarna i Ljunglöfs mörka bod..”

”Jag är den unga rosen / som doftar friskt bland snus / konstapeln och matrosen / de vädra kring mitt hus”

”Så mötas vi bland dosorna / som blänka vid din knut / mot aftonen

, då rosorna / och lyktorna slå ut.”

 

Så skaldar den unge Erik Axel Karlfeldt kring den på 1800-talets slut kända kopplingen mellan cigarrbodar och prostitution.

Under den senare delen av 1800-talet hade det framförallt på Östermalm och Norrmalm i Stockholm öppnats cigarrbodar som hade ett rum innanför ämnat för bordellverksamhet.

Så var det bland annat på Sibyllegatan 22 där en prostituerad hyrde en cigarrbod och dessutom hade en annan prostituerad som inneboende.

Historikern Sven Ulric Palme anger även Artillerigatan 39 som en maskerad bordell där en trerummare på nedre botten har cigarrbod mot gatan och bordell på insidan. Lägenheten ägdes av en inte längre yrkesverksam snickare.

I polisens prostitutionsjournaler anges hustrun som bordellmamma med tre inneboende.

I samma port bor en vice häradshövding, en major, en adelsfröken, en inspektörsänka och husägarinnan själv. Med tanke på att den här lägenheten betalar en av de högsta hyrorna i huset kan man anta att verksamheten drivs med husägarinnans goda minne och förtjänst.

 

På Drottninggatan bodde en cigarrfabrikör som ägde en rad cigarrbodar runt staden där han lät prostituerade arbeta. Han förekommer även i polisprotokoll från den tiden.

Att cigarrbodarna blev en lämplig plats för bordellverksamhet berodde på att många män sökte sig dit och att de till skillnad från de flesta affärer hade öppet långt in på natten.

 

I  Dagny-tidskrift för sociala och literära intressen-, utgiven av Fredrika-Bremer-förbundet, skriver signaturen Moder år 1888 då hon kommenterar en artikel i Nya Dagligt Allehanda:

 

”.. en mängd cigarrbodar hållas öppna ej blott söndagar, utan äfven långt in på nätterna. Den påvisade det demoraliserande inflytandet, som i sedligt hänseende kan befaras af en sådan natthandel.”

”Hvarför äro cigarrbodarna öppna på tider, då alla andra bodar måste vara stängda, hvilket ej endast gäller om sön- och helgdagar, utan äfven om nattens första timmar?”

”Allt går sin gilla gång som förut, och man ser ännu, såsom tillförne, ljus glimma i cigarrbodarna kl. 12-2 på nätterna, under det mörker råder öfverallt annorstädes.”

Artikelförfattarinnan påpekar dock att firman Tjäder & Son utgör ett aktningsvärt undantag.

 

Hon fortsätter:

”Vi fråga vidare: kunna mödrar vara likgiltiga för den fara, som lurar på deras unge, kanske svage och njutningslystne söner från det flämtande ljuset i cigarrbodarna, inbjudande till nattliga besök?

Månne ej mången yngling sålunda blifvit lockad till det första afsteget från sedlighetens väg, ett steg, som, Gudi klagadt, sedan vanligen följes af flere andra, till dess han mer och mer försjunker i lättsinne och utsväfvningar?”

 

”Fråga då ej längre ironiskt efter gemenskapen mellan qvinnofrågan och cigarrhandeln, utan lyssna till den klagan, hvilken, ehuru tyst och undertryuckt, uppstiger från de förorättade och uppoffrade inga qvinnorna, från de sörjande och förkrossade mödrarna, ja, från alla de sköflade existenserna, innan den växt till ett skärande verop öfver den slapphet, som har sin dryga andel i skulden till allt detta elände.

Vi qvinnor begära af lagstiftarna, så väl som af lagens handhafvare, endast en akt af enkel rättvisa mot de unga qvinnorna, hvilka såsom lockbeten skola tjena vinningslystnaden, mot de ännu oförderfvade ynglingarne, hvilka genom ofvan antydda oskick inledas i frestelse, då vi i sedlighetens och mänskilghetens namn fordra, att cigarrhandeln måtte underkastas samma ordningsstadga och samma kontroll som annan handel.”

I boken mäster Palms pojke berättar Karl Palm om sitt liv och sin far August Palm.

1892-1893 bodde familjen i fastigheten Luntmakargatan 59, ett hus med gathus, där fattigdomen var stor.

1893 var 130 personer skrivna i fastigheten. Hos Palm var man 10 personer i 2 rum och kök. I huset låg även en cigarraffär där ”fröken i cigarraffären” var prostituerad.

 

En annan verksamhet som också maskerade bordeller var så kallade partihotell dit prostituerade kunde ta sina kunder. Ett sådant hotell var hotell Upland vid Stora Gråmunkegränd 1 i Gamla Stan, ägt av en prästänka. Hotellet hade 16 rum.

Vidare fanns hotellen Sundsvall, Wester-Norrland, Kalmar, Bernadotte, Sala och Rex.

År 1904 var 34 sådana hotell kända av polisen och de hade sammanlagt 405 rum. Betalning togs ”per parti” d.v.s. per par.

Prostituerade bodde ofta där som hotellgäster till ett förhöjt pris och flyttade runt mellan hotellen för att undgå alltför närgånget myndighetsintresse.

 

 

Källor:

Den gamla goda tiden, Sven Ulric Palme

 

Polisen i Stockholm förr och nu,

Bengt Järbe

 

Dagny,Fredrika Bremerförbundet 1888

 

Malaria Urbana, Rebecka Lennartsson,

akademisk avhandling om prostitutionen i Stockholm vid förra sekelskiftet

 

Mäster Palms pojke av Karl Palm