Ljungquist, Benjamin

Ort:  Eksjö

Borgmästaren Benjamin Ljungquist (f. kring 1685, d. 1742) erhöll den 4 januari 1740 reolution att driva tobaksspinneri ”på svenska blader”. Först följande år började han inrätta manufakturen samt anlägga plantage på 11 – 12 tunnland. Han beräknade den blivande skörden till 12 000 skålpund (1 skålpund är 425 gram)., ”ehuru den starka och långvariga kölden förlidit år alldeles skall hindrat växten”.
Han anhöll om tillstånd att införa 4 000 skålpund virginska eller hollänska blad, vilket beviljades enligt kungl. brev den 28 mars 1741.

Verksamheten låg vid han bostad i Kvarnarp.

Kvarnarp

Efter borgmästare Ljungquists död 1742 övertogs manufakuren av sonen ”makanique capitainen”, sedermera majoren vid fortifikationen Sven Benjamin Ljungquist ( 1717 – 1763).

Sven Benjamin Ljungquist var lärjunge till Kristofer Polhem och ledamot av vetenskapsakademien, adlades 1762 för sina förtjänster under namnet Ljungenstjerna.
Företaget hade redan på 1750-talet överlåtits på cermonimästaren Magnus Gabriel Ehrenstam (1721 -1757), vars arvingar enligt tillstånd den 11 april 1759 transporterade privilegiet med tillhörande plantage på borgmästaren Johan Lorentz Munthe (1729 – 1795).

Borgmästare Munthe fick den 8 december 1778 tillåtelse att driva ”tobaksskäreri jämte en snus- och siktkvarn” vid sin egendom Kvarnarp utanför staden. Han framhöll bl. a. i sin ansökan, ”att i anseende till de olägenheter, som vid dess inne i staden anlagda tobaks- och snusfabrik skola möta, igenom saknad av vattudrag för tjänlig inrättning till tobakens skärande, malning och siktning, som skall förorsaka, att han i synnerhet vid råmalna snustillverkningen måste betjäna sig av handkvarna och därvid påkosta många och dryga dagsverken”, honom måtte beviljas rättighet att förflytta manufakturen utanför staden. Enligt 1739 års manufakturförordningar var det eljest förbjudet att anlägga tobaksfabriker på landet. Endast med stöd av 1723 års adelsprivilegier lyckades Munthe erhålla denna förmån, som ända intill 1817 förvägrades ofrälse.

Johan Lorentz Munthe var en av mösspartiets ledare i riksdagens borgarstånd. Från trycket av utgav han Tankar angående land culturen i Riket (Stockholm 1761) och Försök till en Bonde-Practiga (Stockholm 1787). Av författarinnan Alice Tegnér är han förevigad i den bekanta visan ”Borgmästar Munthe red på sin brunte”.

På grund av de dåliga konjunkturerna upphörde tobakstillverkningen i slutet av 1780-talet, och efter Munthes död övergick rättigheterna den 24 oktober 1796 till sonen specerihandlanden, sedermera stadsfiskalen Johan Samuel Tiburz Munthe (20/11 1769 -26/2 1834), som aldrig påbörjade någon fabrikation.
Den 22 maj 1822 fick brodern, häradshövding Sven Arnold Munthe (7/3 1774 – 13/7 1840 på Lunnagård) kungl. resolution att driva företaget vid sin, en åttondels mil från Eksjö å stadens grund belägna gendom Lundagård.
Tillverkningen, endast omfattande snus, igångsattes ”på grund av missgynnande konjunktur” först år 1838 i obetydlig skala. Företaget nedlades kort före Munthes död 1840.

Lunnagård i modern tid. Vårdinrättning sedan 1920-talet.

Källor:

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 till 1915  Erik Angelin  Nordisk Rotogravyr  1950