Brandström, Gabriel

Gabriel Brandström erhöll 1747 hallrättens resolution att driva snusfabrik i Stockholm. I 1775 års fabriksberättelse nämnes, att han förutom snus även tillverkat 12 stycken tobaksdosor av bly och sex dussin piphuvuden.
Sistnämnda år var han bosatt i eget hus i kvartereet Tegelviken nr 9, ett numera försvunnet kvarter, som låg norr om dåvarande Tjärhovsgata

Omkring 1757 upptog Gabriel Brandström till kompanjon Daniel Björkman, som efter några år övertog rörelsen ensam.
Fabrikationen torde ha bedrivits i Björkmans fastighet i kvarteret Glasbruket större nr 59 i Katarina församling.
Genom den drakoniska snusförordningen av år 1766 nekades han fortsätta tillverkningen. Han erhöll sedermera plats som ombudsman vid tobaksfabrikssocieteten.

Snusförordningen ingick i den överflödförordning som utfärdades 1766 i syfte att stävja bruket av lyxvaror vilket innefattade snus samt import av kaffe, choklad, arrak, punch. Att använda tobak beskattades med en daler silvermynt per år och brukaren måste fyllt 21 år. Undantaget var var sjöfolk, gruv- och hyttarbetare och soldater. År 1771 avskaffade Gustaf III förordningen
Den första överflödsförordningen kom 1720 och fram till 1794 utfärdades en rad överflödsförordningar.
Det innebar att under frihetstiden utfärdades flest begränsningar i den svenska historien. Begränsningarna innefattade även bruket av sidenkläder, utsmyckningar på kläderna och träslaget i likkistor.

Björkmans son, Petter, som var blind beviljades genom kunglig nåd den 4 oktober 1768 tillstånd att återuppta faderns privilegium. Tillverkningen syns först ha bedrivits i kvarteret Rosendal nr 115 vid nuvarande Hornsgatan 35, där Björkman jämte ”bodgåssen Jan” var bosatt 1775.

År 1771 begärde Björkman lån ur manufakturfonden mot säkerhet i tillverkning och lös egendom, ”då det lilla han ägt merendels uppgått i bodhyra och kontibutioner”. Anhållan avslogs. Lika liten lycka hade han följande år, då han anhöll om tillstånd att tillverka kardustobak, vilket vägrades, då denna tobakssort i huvudstaden fick fabriceras endast av tobaksspinnerierna. Rörelsen, som omkring 1780 drevs i fastigheten kvarteret Katthuvudet 76/77 (nya N:ris 5 och 15) vid Tavastgatan, var obetydlig omfattning, och nedlades i början av 1890-talet.

Källor:

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 till 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950