Ort: Stockholm
Nils Dahl hade arbetat 23 år hos tobaksfabrikören Jacob Hoving. Först som arbetare och sedan som bodbetjänt. Nils Dahl anhöll 1762 att få tillverka ”litet rappé i sin bod”.
Ansökan avslogs av Kungl. Maj:t då inga andra än tobaksspinnarna i huvudstaden fick tillverka snus och karduser. Först den 4 oktober 1766 fick han efter avlagt mästareprov hallrättens tillstånd härtill förordningen av den 17 juli 1766 angående manufakturslöjdernas idkande i riket.
Genom förordningen av den 7 november 1766 blev han nekad att fortstta sitt hantverk. Han klagade flera gånger förgäves hos kommerskollegium samt vände sig till slut i sin nöd till Kungl. Maj:t och åberopade, att han ”ingått i kostsamma anstalter för en kardusfabriks inrättande” samt påpekade som prejudikat, att trenne snusmalare genom kunglig resolution fått tillstånd att fortsätta sina rörelser (Colling, Björkman och Strömberg).
Hans ihärdighet kröntes till slut med framgång. Genom kunglig nåd beviljades den 14 mars 1770 efter tre års mödor det begärda privilegiet. År 1775 anhöll han att få tilverka rulltobak, då han av sin kardustillverkning erhöll en mängd avfallstobak. Detta avslogs av Kungl. Maj:t i kraft av 1762 års tobaksförordning.
Källor:
Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 till 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950