Iles, Henrich

Tobaksspinnaren Henrich Iles erhöll den 16 juli 1798 resolution att driva tobaksspinneri i Stockholm eftersom ”han skall förskaffat sig fullkomlig kunskap härom”. År 1711 bodde han i stadens östra kvarter nr 63 i kvarteret Bacchus 3 (motsvarande Brunnsgränd 3 – Skottgränd 4) i samma hus som tobaksspinnaren Thomas Tottie. Försäljningsboden var belägen vid Skeppsbron ”mitt emot victuale vågen i hörnet av Bredgrenden och Tre Indianare”.

Henrich Iles avled 1728. Han efterlämnade en fastighet på ”Norre malm och Drottninggatna vid Kungsbacken och Kammakaregrenden”, värderad till 6 000 dlr kmt. Bland en rikhaltig samling kläder märktes en Coleur de Lou klänning, en blå klädeskappa med galoner , en galonerad hatt samt en förgyld värja med guldjehäng. Manufakturens redskap utgjordes bl.a. av tre pressar, fem ståndpressar med träskruvar och kistor jämte annat tillbehör, fyra spinnbord samt sexton ”velar” med dess tillbehör och spindlar. Tobaken bestod av mindre kvantiteter ”Hålland Blader Tobak, Wirginia dito, Karvat Tobak, Snus Tobak, Spunnet smalt Tobak, Ordinarie spunnet Dito och Carduser”. Behållningen till änkan Anna Philppina Gihlfeldt och sonen Henrich Reinhardt (13 år) utgjorde 10 982 dlr kmt.

Till förmyndare för den omyndige sonen utsågs änkans släkting, tobaksmanufakturisten Johan Hoving. Denne lät sin äldste son Jacob Hoving (1706 – 1784) med stärbhusets medgivande övertaga manufakturen. Överlåtelsen stadfästes genom privilegium den 8 april 1728.
Henrich Reinhardt Iles, som tycks ha varit inrtressent i företaget, avled redan 1739 endast 24 år gammal. Gälden översteg vida egendomen, varför intet blev över för änkan,”dygdesamma” hustrun Ester Ziese, som efter några år ingick nytt äktenskap med kramhandlaren Carl Oiens.

År 1740 drevs manufakturen med tio spinn- och fyra rullbord, två karvar och åtta pressar. På 1760-talet var detta tobaksspinneri ett av de största i staden, beläget i egen fastighet n:ris 40 och 41 i kvarteret Västergötland (numera Sankt Paulsgatan 1 – Götgatan 18) där fabrikationen ägde rum. Vidare ägde Hoving bland annat en fastighet, kvarteret Lagerbärsträdet 34 vid Kungsbacken, där försäljningsbod hölls.

Jacob Hoving drev vidsträckta affärer bl. a. på Finland och ökade avsvärt den fäderneärvda förmögenheten. Boppteckningen efter hans 1762 avlidna hustru Charlotta Herpel upptager utom tillgångar på 706 425 dlr kmt utestående fordringar på stora belopp. Spinneriets inventarier värderades till 7 502 dlr kmt, råtobaken bestående av 101 440 skålpund holländska och svenska blad till 11 111 dlr kmt, färdiga varor bestående av utländsk tjock och smal spinntobak, svensk dito samt karduser till sammanlagt 82 710 dlr kmt.

Jacob Hoving hade redan enligt kontrakt den 1 mars 1757 upptagit sin äldste son Johan Hoving (f. 1732) till kompanjon. Den senare hade sedan tidigare barndom gått fadern tillhanda med böckernas skötsel och fabrikens drift, och den 25 oktober 1768, sedan fadern dragit sig tillbaka, övertog han för egen räkning manufakturen, ”medan det är den minsta vedergällning, varmed herr Hoving kunde belöna sin son för den långa och trogna tjänst han till boets förkovring gjort”.
Enligt testamentariska föreskrifter skulle Johan Hoving betala för fastigheten kvarteret Västergötland 40 och 41 54 000 dlr kmt samt 7 502 dlr kmt för pressar, instrumenter och verktyg jämte privilegiet, vilka summor skulle avräknas på arvet. Jacob Hoving avled 1784 och efterlämnade en behållning av 57 834 rdr sp.

Johan Hoving överlät den 5 augusti 1791 – sannolikt på grund av sjukdom – manufakturen på sin ende son Jacob (f. oktober 1767 i Stockholm, d. 5/8 1833 i Drottnngholm) för ett belopp av 9 879 rdr sp., vilket skulle gottgöras honom i arv.
Johan Hoving avled 1796. Han efterlämnade utom fastigheterna n:ris 40, 41 och 42 i kvarteret Västergötland även egendomen Gröndal i Brännkyrka, på vars ägor det nuvarande med Stockholms stad inkorporerade samhället Gröndal uppstått. Boet behållning utgjorde 66 164 rdr sp.

Tillverkningen fortsattes av Jacob Hoving fast i mindre skala beroende på den stora depressionen inom näringslivet vid 1800-talets början.
Manufakturen övertogs den 13 juni 1815 av J.E. Erdman och O.M. Ahlberg. Jacob Hoving avled ogift den 5/8 1833 i sitt hus, kvarteret Minerva på Drottningholm.

Minerva, Drottningholm

Sina fastigheter i kvarteret Västergötland hade han redan år 1831 avyttrat. Han efterlämnade i tillgångar 170 259 rdr bko. I sitt testamenete lämnade han donationer till allmänna barnbördshuset och allmänna barnhuset samt till åtskilliga enskilda personer.
De nya inehavarna av privilegiet voro grossahandlareen Joachim Friedrich Ehregott Erdman (f. 1778), delägare i firman J.E. Erdman och Co., Drakens gränd 1, och Olof Michael Ahlberg (f. 1783). Den senare hade förut varit anställd i tobaksfabriken Anna Dimander och Son.
Erdman, som endast fungerade som förlagsman, utträdde den 24 februari 1821 ur intressentskapet, och den 24 november samma år övertog Ahlberg ensam rörelsen. Denna bedrevs fortfarande i den Hovingska gården vid Götgatan.

J.F.E. Erdman avled 1823. Han efterlämnade i behållning 348 368 rdr bko., vari ingingo tvenne fastigheter vid Skeppsbron samt en fastighet i kvarteret Laxen i maria Magdalena församling. I bouppteckningen är Ahlberg under rubriken osäkra fordringar upptagen för en skuld av 25 113 rdr bko.

O.M. Ahlberg uppsade den 29 oktober 1824 sitt burskap som tobaksfabrikör, eftersom manufakturen inte bar sig. Det Ileska privilegiet hade då ägt bestånd i 107 år. Icke mindre än 87 år av denna tidsrymd hade företaget gått i arv från far till son inom den Hovingska släkten. O.M. Ahlberg intogs 1845 på Borgerskapets gubbhus, där han avled den 14/1 1854, då skriven som grosshandlare.

Källor:

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 till 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950

Fastighetsregistret 1675 -1875