Brandberg, J., och Paulin, H.
Assessorn Diedrich Wilhelmi, schäferkommissarien i kommerkollegium Abraham Faxe, handelsmannen Hans Wilhelm Grubb och snusfabrikören Johan Söderberg erhöll den 23 augusti 1762 i intressentskap privilegium på tobaksspinneri i kraft av kungliga brevet den 3:e samma månad. De ägde rätt att importera de verktyg, som var nödvändiga, samt blev ålagda att icke draga till sig andra fabrikers arbetare, antingen genom högre löners utfästande eller annat olovligt medel.
Privilegiet blev aldrig gemensamt utnyttjat utan uppdelades mellan de fyra intressenterna. Faxe drev en mindre tillverkning mellan åren 1763 – 1765. Han transporterade sin andel den 12 mars 1766 till hall- och manufakturfiskalen Carl Fredrik Ternell (1736 – 1792) och denne bror Jonas.
Abraham Faxe (1731) – 1795) tillhörde malmösläkten Faxe och han blev 1792 kommerseråd och avled i Stockholm. Han efterlämnade en stor boksamling som enligt tryckt förteckning omfattade 62 sidor.
Fabrikationen drevs i Jonas Ternells namn och skedde sannolikt i brödernas fastighet i kvarteret Loen 7 (nuv. Jacobsgatan 22 och 22 A). Tillverkningen upphörde 1773.
Jonas Ternel (1733 – 1815) intogs på borgerskapets gubbhus där han sedermera avled.
Den 26 september 1774 överläts privilegiet till tapetmålaren Nathanael Wessman vars fader Olof anhållit redan 1770 om tillstånd att tillverka snus, karduser och pikanelltobak. Olof hade sedan 1727 varit anställd hos tobaksfabrikören Johan Hoving och efter Hovings död som verkmästare förestått manufakturen.
Redan 1768 hade Olof Wessman ansökt hos hallrätten om tillstånd att driva tobaksfabrikation men då nekats. Kommerskollegium ansåg nu, att han tidigare, skulle ”givit missnöje tillkänna”, varpå Wessman gemälde, att just ”samma dagar hade icke allenast den bekanta eldsvådan på Södermalm vid Woldermar Yxkulls Gatan uppkommit och lagt hans egendom i aska utan ock hans hustru därunder sjuknat och några dagar därefter genom döden avlidit”.
Han åberopade det privilegium, som nyligen beviljats Nils Dahl. Fabrikssocieteten hemställde om avslag, då det vore ”nogsamt bekant, i vilken förlägenhet spinnerierna genom flera nytilkomna spinnerier och inrättningar av snus och kardustillverkning voro försatta”.
Kommerskollegium avslog också anhållan. Wessman vände sig då till Kungl. Maj:t, som av nåd beviljade det begärda tillståndsbeviset den 19 oktober 1772. Wessman hade emellertid avlidit den 27 maj samma år i en ålder av 65 år.
Nathanael Wessman anhöll omedelbart om transport av faderns privilegium, då fabriken redan delvis inrättats på tomten n:r 72 i kvarteret Vestergötland 10, motsvarande nuvarande Repslagargatan 9. Kommerskollegium avslog 1773 anhållan med motivering, att privilegiet varit personligt utställt för fadern och att även om denne inrättat fabriken, hade han inte varit berättigad därtill innnan tillstånd givis.
Natahanael Wessman misslyckade försök att därefter erhålla transport av Carl Sjöbergs snusprivilegium relateras under Joh. Jac. D´ailly.
wessman uppgav dock , trots alla motgångar, inte hoppet om att få driva tobaksfabrik och erhöll även tillsånd att få överta Ternells tobaksspinneri.
Nathanael Wessman avled 1795, 57 år gammal. Dessförinnan, den 18 april 1782, hade han sålt privilegiet till stadsmäklaren Jacob Lorentz
d´ailly som var son till stämpemästaren och tobaksfabrikören Joh. Jac. d´ailly. Han var bosatt i egen fastighet i kvarteret Pegasus n:r 4, nuvarande Österlånggatan 4. Jacob Lorentz avled 1813 vid 58 års ålder. Han var aktiv frimurare i CAR-logen (tyska logen) i Stockholm.
Rättigheterna hade redan den 9 augusti 1785 överlåtits på firman Brandberg och Paulin, som innehavdes av Johan Brandberg och Hans Paulin (1753 – 1813). De bedrev fabrikationen vid dåvarande Götgatan 109, hörnet av Urvädersgränd. Man gjorde konkurs 1798 och verksamheten nedlades. Johan Brandberg (1760 – 1806) blev 1802 tobaksmästare hos P. Lundgren Andersson där han kvarstod till sin död.
Hans Paulin erhöll anställning hos ryttmästaren och tobaksfabrikören Per P:son Helin. Till tack för de tjänster denne gjort Paulin fick brorsonen fabrikören P. Josephson Helin och dennes syster fru Magdalena Renberg delvis ärva kvarlåtenskapen.
Personkoppling: