Mornei-Pettersson, Petter

Handlanden och rådmannen Petter Mornei-Pettersson (d. omkring 1746) erhöll den 7 december 1731 resolution att driva tobaksspinneri i Köping. Baronen på Södra Gislarbo järnbruk som också var Köpings representant i riksdagens borgarstånd, Jacob Strang Robertsson (1702-1760), anhöll hos kommerskollegium att tobaksspinneriet med tillhörande verktyg och pressar skulle få överlåtas på rådmannen och handelsmannen Petter Wretmarck (1703-1748) då Petter Mornei på grund av tilltagande ålder önskade få dra sig tillbaka.

Petter Wretmarck åtog sig dessutom att anlägga tobaksplantage på sin egen mark. Överlåtelsen bifölls den 19 januari 1741. Petter Wretmarck avled 1748 och då såldes företaget till tobaksspinnarmästaren Johan Wiberg (1709-1781).

Den 18 november 1748, beviljades Wiberg tillsammans med Anders Berg transportprivilegium på verksamheten. Berg lämnade företaget 1753 och blev då delägare i Eschenburgs tobaksspinneri i Örebro.

Johan Wiberg gifte sig den 30/1 1750 med Elisabeth Catharina Remmer (1722-1783). De bodde på gården no. 73, andra kvarteret, där också tobaksfabriken låg. De hade sönerna Carl Olof och Gustaf (6/8 1760-18/4 1792).

År 1770 nekades Johan Wiberg avstämpling av hallrätten då han inte upparbetat de 14 000 skålpund tobak per år vilket tidigare stadgats. I en skrivelse till kommerskollegium förklarar han att de beror på att han förlorat pengar då personer ”som tagit gods” av honom. Han förklarade vidare att de produkter som redan tillverkats blivit skämda då det såldes tobak i Köping från flera orter. Han anförde vidare att han skulle råka i fattigdom o han förvägrades avstämpling. Kollegiet ”ömmade” för den förklaringen och påbjöd stadens hallrätt att inställa förfarandet i avvaktan på Kungl Maj:ts utslag, som utföll till Johan Wibergs förmån.

Sonen och sedermera stadsfiskalen Carl Olof (1757-1816) övertog rörelsen 1781 då fadern avled. Till en början drev han verksamheten ensam men tog senare upp sin bror Gustaf Wiberg som kompanjon och företaget fick namnet Wibergs Söner. Carl Olof var gift med Johanna Fredrica Sonneman (d. 1837).

Gustaf Wiberg avled redan 1792 endast 32 år gammal och Carl Olof var då ensamägare till tobaksfabriken. Fabrikationen avstannade ”på grund av brist på tobaksblad”.

Adjutanten och sedermera överjägmästaren Per Gustav von Unge (1767-1823) beviljades den 10 mars 1806 förnyelse av privilegiet. P.G. von Unge var gift med Katarina Karolina von Greiff (1773-1834). De fick 11 barn. De bosatte sig i Stockholm.

Fabriksberättelsen från 1806 kommenterar ”tystnaden börjar åter livas”. von Unge ägde även en strump- och mössfabrik och tobaksfabriken gick bra. Odlingen av tobak kring Köping gick dåligt på grund av dålig jordmån och försämrade tider gjorde att von Unge kom på obestånd och fick avträda fabriken 1820 till borgenärerna.

Prosten Georg Kallstenius (1743-1827) och löjtnanten Bernhard Gabriel von Hauswolff (1777-1844) erhöll i egenskap av gode män kommerskollegiets tillstånd att för konkursboets räkning driva spinneriet. Företaget nedlades 1821 och hade då ägd bestånd i 90 år.

Georg Kallstenius var gift med Elisabet Kristina Godenia (1747-1840). de fick fyra barn. Georg blev prost i Björskogs pastorat.

Bernhard Gabriel von Hauswolff var gift med Hedvig Ulrika Plaan (1784-1815). Äktenskapet var barnlöst.