Visby tobaksspinneri

Ort: Visby

Den 12 juli 1741 erhöll några handlande resolution att driva tobaksspinneri i Visby. Intressenter var rådmannen, sedermera borgmästaren, Anthon Bullmering, 1682-1755, rådmännen Mathias Lythberg, 1686-1745, Hans Anthon Bull, 1696-1766, och Gustaf Börjesson, 1701-1770, med handlanden och rådmannen Erich Bärh, 1684-1766, och vice borgmästaren Carl Hindric Lange, 1713-1800, som huvudmän.
Rättigheterna flyttades genom transportprivilegium den 16 januari 1747 till Carl Hindric Lange samt dennes svåger, rådmannen och överdykerikommissarien Lars Fåhraeus, 1717-1786, handlanden Johan ”rike”Lythberg, 1720-1783, son till Mathias Lythberg, och Jürgen Henrik Donner, 1717-1751, som även var svåger till Johan Lythberg.

Samma år,1747, anhöll borgmästare Lange hos kommerskollegium, att en tobaksplantör från manufakturverket i Alingsås skulle sändas för att undersöka möjligheterna för tobaksodling runt Visby.
Landshövdingen Jacob von Hökerstedt hade redan tidigare genomfört odlingsförsök. Den 6 oktober 1740 skriver han: ”Med tobaksplanteringen har jag även vid Roma låtit igenom factoren Mejer detta år göra begynnelse samt bekommit kosteliga och mycket stora blader, vilket mitt exempel åtskilliga här i staden utfäst att efterfölja och tobak plantera på de därtill tjänligaste ställen”.

Borgmästare Lange anhöll om ett anslag på 300 daler kopparmynt för det första året till underhåll åt plantören och hans hustru. Kommerskollegium resolverade den 7 juli 1740 att ett belopp av 600 daler kopparmynt skulle utbetalas till intressenterna. Utföll försöket väl, skulle beloppet återbetalas. misslyckades det däremot behövdes ingen återbetalning göras.

Det var så det blev. Klimatet omkring Visby visade sig att ”efter några års försök samt därvid årligen taga skada äro tobaksplantagerna härvid staden alldeles nedlagda med undantag av i trädgårdar och tomter”.

År 1762 ägdes manufakturen av Lange, Fåhreus, Lythberg och änkefru Margareta Donner, f. Lythberg. Margareta Donner hade övertagit mannens handelsrörelse. Manufakturen gick under namnet Visby tobaksspinneri upphörde med tillverkning 1770.
I fabriksberättelserna för det året meddelas:
”men sedan förre mästaren Dahlberg, anklagad för tvegifte, rymt, är gesellen Runn antagen, men som sinnessvag åter avskedad, har verket avstannat och sina gossar avskedat”.

År 1771 hölls manufakturen tidvis igång när Runns hälsotillstånd medgav. 1772 verkställdes ingen avstämpling.
År 1773 ägdes manufakturen av Carl H. Lange och Lars Fåhraeus, vilka igångsatte fabrikationen, då det skaffat sig ”en skicklig mästare vid namn Lars Sjöberg, som i maj månad ifrån Lund i Skåne över Stockholm hit till orten anlänt och direkte ifrån Amsterdam låtit inkomma ett tillräckligt parti holländska blader”.
År 1777 kunde inga holländska blader anskaffas, eftersom skepparen Johan Petter Wiman förolyckades med ett av intressenternas fartyg på utresa till Holland, varför detta år endast ett obetydligt parti rulltobak tillverkades.

Fabriksberättelsen för 1777 meddelar ”att en del av handelssocietetens medlemmar med förra spinneriintressenterna träffat avhandling att med görligaste första innevarande år få föranstalta att spinneriet åter varder i fullkomligt stånd och drift satt”.
I december samma år anmälde sig nya intressenter till de förutvarande. Ett par av köpmangillets medlemmar utsågs att besiktiga de i den nedlagda fabriken befintliga redskapen.
Till inköp av dessa anslogs ur gillets låda 400 daler och direktörer utsågs. Tobaksblad importerades och företaget kom igång i slutet av 1778.
Företagets ledning saknade dock all erfarenhet.
i januari 1781 framställdes grava anmärkningar mot verket och dess direktör, handelsmannen Jacob Neuman (d.1787). Vid verkställd inventering befanns råtobakslagret bestå av ryska, mycket förskämda blad, svenska, alldeles odugliga, svenska stjälkar, fuktiga, som bör torkas, och ett parti alldeles odugliga blad och stjälkar.

Manufakturen innehades från och med 1781 av Lars Fåhreus, sonen skeppsmäklare Olof Fåhreus (1741-1810) samt bröderna Georg Mathias Donner (1745-1808) och Jacob Niclas Donner (1749-1809). De bägge bröderna som var söner till Jürgen H. Donner och Margaretha Lythberg, grundade efter moderns död det mäktiga handelshuset G.M. & J.N. Donner.
Äganderätten till privilegiet övergick omkring 1788 helt till Olof Fåhreus som den 15 november 1797 transporterade rättigheterna på firman Dubbe & Comp. Innehavare av denna firma var överdykerikommissarien och assessorn Jacob Dubbe (f. 1769) och dennes svåger, handlanden och skeppsredaren Axel Hägg (1770-1824). Den 30 mars 1801 övertogs privilegiet av G.M. Donner & intressenter (handelshuset G.M. & J.N. Donner, Dubbe & Comp., Timoteus Segerdahl,1754-1832, Olof Dahlman 1750-d. omkr. 1801, och J.N. Münderman).
Dahlman och Segerdahl hade redan den 1 maj 1800 erhållit tillstånd att driva snus- och kardusfabrik och den rörelsen gick upp den ovannämnda intressegemenskapen.

År 1811 upphörde kompanjonskapet då Donner, Segerdahl och Münderman för egen räkning fortsatte snus- och kardusprivilegiet från år 1800.
Assessor Dubbe fortsatte det urspringliga privilegiet och 1827 nämns han som innehavare av företaget Per Gudmund Fahlsten (d. 1875), E. Brandler och J. Jacobsson. Fabrikationen upphörde 1829. År 1834 återgick manufakturen till Dubbe som den 19 februari 1834 erhöll förnyelse av privilegiet och satte igång en fabrikation av mindre skala.

Assessor Jacob Dubbe var på sin tid Gotlands rikaste man. Sin stora förmögenhet hade han skaffat sig genom skeppsrederi, bodhandel, strandningsaffärer och privatbankrörelse. Han var en originell person och har av både samtiden eftervärlden bedömts mycket olika. De sista åren av sitt liv var han huvudsakligen bosatt i Stockholm där han ägde och bebodde Stadsgårdshamnen 13 och 14 i kvarteret Glasbruket nedre. Dessutom ägde han egendomen Duvnäs i Nacka där numera Saltsjö-Duvnäs ligger.
Han avled i Stockholm 1844 av ålderdomssvaghet och efterlämnade i bouppteckningen 45 690 riksdaler banko. Han var dån änkeman och barnlös varför arvet tillföll syskon och syskonbarn.
Han begravdes i Katarina församling.
När rörelsen vid Dubbes död nedlades hade rättigheterna bestått i 103 år.