Lenning, Bengt

Bengt Lenning, 1691, tidigare handelsman och ”skjutsare”, beviljades den 22 januari 1754 tillstånd att tillverka snus i Nyköping. Han avled 1759 och efterlämnade tolv barn.
Sönerna, studenten Bengt, (1724-1785) och gördelmakargesällen Johan Gustaf, (1738-1802)sedermera rådman och klädesfabrikör, anhöll först om tillstånd att driva snusfabrik i Stockholm, vilket avslogs; senare begärde de att få öppna en snusbod vilket också avslogs av Stockholms tobaksfabrikssocietet.

Bengt Lenning, den yngre, anhöll så småningom att tillsammans med brodern få fortsätta faderns snustillverkning i Nyköping ”för att underhålla sina omyndiga och faderlösa syskon, av vilka en och annan av krämpor och sjukdom skall vara utan stöd att kunna tjäna födan”.
Bifall gavs den 2 juni 1763. Rörelsen kallades ”Rappé-Snus-Berederi”, sysselsatte 1764 förutom dem själva ”två vanföra pigor och en dito gosse”.

Då inkomsterna av snusfabriken, som drevs under firma Lenning och Co., inte räckte till att försörja den stora barnskaran, ingick Bengt Lenning 1766 till magistraten med anhållan att få driva partihandel med spannmål m.m.
I sin ansökan omnämner han, att det efter fadern inte funnits annat till delning än ”det mycket bekanta kapitalet fattigdom”. Ansökan avslogs.
1767 utträdde Bengt Lenning ur firman och erhöll den 20 maj samma år tillstånd att tillverka ”snus och rappè”. Den rörelsen upphörde efter några år. År 1770 anmälde han sin avsikt att flytta till Västerås ”sedan antalet snustillverkare under senare åren nog tilltagit”.
Han blev sedermera skolmästare i S:t Petersburg och avled 1785 som hovjuvelerare hos kejsarinnan Katarina II av Ryssland.

Johan Gustaf som i kompani med Carl Henrik Brach drev den f.d. Keyerska klädesfabriken, fortsatte den gamla firman med brodern, juvelerargesällen Emanuel (1734-1795).
Den senare utträdde ur firman kring 1775 och blev istället bryggare i Nyköping.
Johan Gustaf var ensam innehavare av snusfabriken till sin död 1802. Rörelsen var då av ringa omfattning och nedlades då.