Växiö tobaksspinneri

Ort: Växjö

Under 1730-talets början hade vice häradshövdingen J. Nyman ansökt om att få anlägga tobaksspinneri i rusthållet Svanås i Omesberga socken.
Borgarna i Växjö protesterade mot detta då de ansåg att de själva kunde både odla och tillverka tobak.
Det tog dock närmare tio år innan detta blev verklighet.

Landshövdingen och generallöjtnanten friherre Anders Koskull grundade med ett antal ”ståndspersoner och borgerskap” ett bolag fördelat på lotter,
och den 18 mars 1741 beviljades privilegium på tobaksspinneri.
Jord för tobaksodling inköptes och manufakturens byggnader uppfördes på en tomt vid Kronobergsvägen, som senare innehades av lanträntmästare Gram.

Kommerskollegium förordade hos Kungl. Maj:t att intressenterna årligen skulle få importera 7 000-8 000 skålpumd holländska och virginska blad, eftersom den i trakten odlade tobaken icke räckte till.
Spinneriet ålades att förarbeta 14 000 skålpund per år.

Tillverkningen igångsattes 1742 och synes till en början ha varit givande. Friherre Koskull avled 1746 och hans lotter, utgörande majoriteten i företaget,
såldes 1748 av stärbhuset till auditören Gustaf Lund Olofsson. Bland övriga lottägare vid denna tid fanns lanträntmästaren Gram, postdirektören N. Hultman (1687-1772) och tobaksspinnaren Peter Lundberg.

I början av 1750-talet upphörde tillverkningen, vilket landshövdingen Rothlieb i sin riksdagsrelation 1751 förklarade bero på att den i Växjö odlade tobaken på grund av den stränga kölden fördärvades och de från annat håll inköpta tobakspartierna ställde sig dyrare än i sjöstäderna. Av denna orsak kunde spinneriet icke konkurera med företagen i stapelstäderna, speciellt Karlshamn.

Gustaf Lund Olofsson överlät senare sina lotter till rådmannen Olof Hansson som återupptog fabrikationen. År 1768 klagade denne hos kommerskollegium över att tobaksfabrikören Jeuns Gram och de övriga spinnerierna i Kristianstad skadade rörelsen.

Genom resolution den 17 februari 1769 förbjöds spinnerierna i Kristianstad att saluföra sina fabrikat i Kronobergs län.
På 1760-talet drev Hansson tobaksodling på ”plantage inom och utom stadens staket”. Den årliga skörden utgjorde omkring 5 600 skålpund.

Olof Hansson ( f. omkr. 1724) var en synnerligen driftig och mångfrestande person. Han ar den störste affärsmannen i 1700-talets Växjö och utförde bland annat stora leveranser till olika regementen.

I mars månad 1773 inträffade en uppseendeväckande händelse. Hanssons hustru, Anna Maria Blackstadius, med vilken han hade nio barn, hade under mannens bortavaro som riksdagsman i Stockholm för en leverans uppburit ett förskott på cirka 2 000 dlr smt.

Med detta belopp jämte andra tillgångar rymde hon med en tenngjutare från staden. Det skedda gick Hansson djupt till sinnes och efter några månader drabbades han av slaganfall som medförde döden.
Vid bouppteckningen visade det sig, att hans ekonomi var totalt undergrävd. Boets tillgångar värderades till omkring 83 000 dlr smt, under det att skulderna voro betydligt större.

Många av stadens invånare blev ekonomiskt lidande av kraschen och från att ha ansetts som en av stadens främsta medborgare betraktades han efter sin död som en farlig svindlare.