Groschinsky, Bröderna. cigarrettfabrik

Bröderna Clas och Nathan Groschinsky drev sedan maj 1902 ett företag under namnet Handelskompaniet Bostanjoglo. Nathan hade tidigare varit verkmästare på Ryska cigarrettfabriken Popoff där även Clas arbetade.

Firma chef var Nathan Groschinsky och företaget drev ett företag som handlade med cigarrer, cigarretter och råtobak. (svensk och utländsk).
Råtobaken såldes endast en gros.

Stockholms Handelstidning 1904

Vid den här tiden kopierades flera kända cigarrettnamn och fler mål angående intrång i varumärkesskyddet pågick vid Stockholms Rådhusrätt. Bröderna Groschinsky fanns med i dessa rättsprocesser.

Den 13 december 1904 skriver Svenska Dagbladet:

”Målet om de efterapade cigarreterna.
Det nya af grosshandlaren J Bohman som ombud för den ryska tobaksfirman J. Bostanjoglo mot fabrikörerna Claes och Nathan Grodschinsky väckta målet med yrkande om ansvar för efterapning af Bostanjoglomärket har förutvarit vid rådhusrättens fjärde afdelning.
Svarandenas ombud e.o. hofrättsnotarien H. Sundewall framhöll därvid att Bostanjoglo endast vore ett ryskt familjenamn och att mellan Sverige och Ryssland icke funnes någon konvention till ömsesidigt skydd för varumärken, hvadan målet bestreds. Kärandeombudet e.o. hofrättsnotarien Levy erinrade om att kä5randen genom registrering enligt bestämmelsen i lagen af 5 juli 1884 om skydd för varumärken fått skydd för ett varumärke som heter Bostanjoglo, och att detta är inregistreradt som en benämning för cigarretter. Han bestred afseende å svarandens invändning. Målet har uppskjutits för vidare utredning”.

Den 17 februari 1905 skriver Svenska Dagbladet:

Cigarrettmålet
Det af grosshandlarfirman John Bohman väckta åtalet mot tobakshandlaren Grodschinsky förevar ånyo på torsdagen inför rådhusrättens fjärde afdelning. Käranden företräddes af notarien L. Levy, och som ombud för svaranden uppträdde notarien H. Sundewall.

Käranden hade som vittne instämt en förut hos Grodschinsky anställd handelsresande vid namn Mineur, hvilken berättade, att han hvid ett tillfälle i Uppsala försålt 4 000 askar oäkta ”47:an”. Ytterligare20 000 askar – att det voro oäkta slöt vittnet däraf, att de lämnats till 10 kr. tusendet – hade försålts genom en hr Runborg, hvilken enligt vittnets utsaga endast för efterapade cigarretter i marknaden
Såvä fadern som bröderna  Clas och Nathan Grodschinsky hade för vittnet tillstått, att de cigarretter, som de haft förpackade i askar, till utseendet förvillande lika de åkta ”47:an” och ”102:an”, varit efterapningar. Vittnet hade dessutom under sin anställning hos svaranden kommit underfund därmed, att svar ”sålde” röktobak till ett par judar och tog efterapade cigarretter i likvid.
Svarandeombudet ville göra gällande, om vittnets uppgifter voro sanna,  denne vore meddelaktig i det begångna brottet och därför jävig som vittne, hvaremot genmäldes, att vittnet vid salubjudandet af de efterapade cigarretterna uppgifvit dem vara oäkta.
Målet uppsjuts till den 16 mars”.

Tidningen Justitia meddelar den 6 juni 1905 att Claes Grodschinsky utträtt ur bolaget.

Dagens Nyheter skriver den 1 december 1905:

”Fällande dom i Bostanjoglomålet

I det af grosshandlare Bohman mot fabrikörerna Clas och Nathan Grodschinsky väckta målet om yrkande af ansvar för efterapning af Bostanjoglocigarretter meddelade rådhusrättens fjärde afdelning på torsdagen utslag.

Jämlikt lagen om skydd för varumärken dömdes Clas Grodschinsky för hvad han låtit sig komma till last att böta 500 kr. och Nathan Grodschinksy att böta 400 kr., hvarjämte svarandena ålades att ersätt kärandens rättegångskostnader. Något skadestånd tillerkändes däremot icke käranden.

Utslaget är af särskilt intresse därigenom att herrarna Grodschinsky kallat sin firma ”Handelskompaniet Bostanjoglo, Bröderna Grodschinsky” och att från svarandeparten under rättegången åberopats detta förhållande som stöd för deras yrkande om käromålets ogillande”.

Företaget finns i Stockholms stads adresskalender mellan åren 1903 – 1906.

År 1903 – 1905 låg det vid Tegnérgatan 46 A, 1 tr. Telegramadress var: Boglo.
rikstelefon 7123, allmänn telefon 150 37

Tegnérgatan 46 A

Den 28 november 1905 meddelar tidningen Justitia att Handelskompaniet Bostanjoglo skall utmätas men att tillgångar saknas.

1906 är adressen Idungatan 5, 1 tr. Samma telefon- och telegramuppgifter.

Idungatan 5

Den 31 januari 1906 meddelar Stockholms Handelstidning att firma Handelskompaniet Bostanjoglo, Bröderna Grodschinsky är försatta i konkurs. Vid konkursen hade företaget 7 979:75 kronor i tillgångar, tvistiga och osäkra fordrinagar på 11 741:99 kronor samt skulder på 36 222 kronor.

Den 14 februari 1906 skriver Post- och inrikes tidningar:

Borgernärerna
i Nathan Grodschinskys, med firma Handelskompaniet Bostanjoglo Bröderna Grodschinsky, konkurs kallas att sammanträda å Merkantila Byrån, Smålandsgatan 20, fredagen den 23 febr. 1906 kl. 3 e.m., för att besluta om konkursboets angelägenheter.
(3015)      (G3425)      Rättens Ombudsman”.

Den 21 april 1907 skriver Svenska Dagbladet:
”HandelskompanietBostanjoglo”.
Processen mellan direktör Erik Dalén, kärande, och innehafvarne af Handelskompaniet Bostanjoglo, bröderna Grodschinsky, Natan och Clas, samt deras fader Schebel Kiwelowitz, svarande, i hvilken käranden yrkat ansvar för brottsligt förfarande gent emot borgenärerna i firmans konkurs, förekom på lördagen vid rådhusrättens andra afdelning. Käranden inställde sig genom hofrättsnotarien Nils Appelbom, svarnade Clas genom hr Lindhé och Schebel genom hofrättsnotarie Ulfsax.
Käranden begärde att få ombudet Lindhé tillfrågadt, om han biträdt vid författandet af den skrift, som vid ett föregående rättegångstillfälle inlämnats af Schebels ombud och hvilken varit för kärandens anseende synnerligen kränkande. Rätten tillät dock icke frågans framställande. För nämnda inlagas smädliga skrifsätt yrkade kärandeombudet ansvar enligt rättegångbalkens 14 kap. 7 par. samt ett skadestånd af 500 kr. Ombudet för Schebel bestred yrkandena.
Ett af käranden inkalladt vittne förtydligade nu sitt vid ett föregående rättegångstillfälle afgivna vittnesmål rörande den mycket omfattande soliditetsupplysningen, som af Merkantila byrån utfärdats till det konkursmässiga bolaget och gällt en summa af icke mindre än 100 000 kronor.
Vittnet förklarade, att soliditetsupplysningen skrifvits på ett papper, som varit försedt med byråns namn i kanten, och det hade icke varit af de blanketter, som byrån vanligen användr till dylika upplysningars afgifvande. Vittnet hade sett, att det stått namnet ”Lindhé” under stämpeln på pappret. Under år 1905 hade Schebel varit uppe på Daléns kontor och sökt förmå Dalén att återtaga en konkursstämning på Bostanjoglo; i annat fall skulle Dalén icke få något betaldt, ty Bostanjoglo skulle i så fall neka till att hafva mottagit en del varor, och några mottagningskvitton funnes icke.
Lindhé, som ville framställa en del frågor till vittnet, fick en uppmaning att i sina frågor icke inblanda Merkantila byrån och dess förhållanden, hvarför han afstod från att framställa frågorna.
Äfven svaranden hade inkallat ett vittne, en bokförare, som fört Bostanjoglos böcker. Natan Grodschinsky hade visat vittnet en ”kassakladd” och en del andra böcker, och vittnet gjorde ”en sorts fortsättning” af räkenslkaperna till 1904 års slut. Han hade varit på kontoret ”några timmar i hvarje månad” för att föra räkenskaperna, och år 1904 hade han afslutat dem. Af böckerna hade vittnet fått den uppfattningen, att affärens ställning hade varit dålig.
Målet uppsköts till den 25 maj.
—————–