Ort: Åmål
Assesorn, sedermera bergrådet och brukspatronen Johan Adelheim
(f. Borgström, 1695, adlad 1743, d. 17/3 1763) anhöll att få anlägga ett tobaksspinneri, då icke något sådant fanns i staden Åmål.Det tillstånd som beviljats Amelberg i samma stad kom aldrig att utnyttjas.
Kommerskollegium anmärkte att enligt förordningen av den 16 september 1741 fingo inga nya tobaksspinnerier anläggas.
Undantag hade visserligen gjorts för orterna närmast norska gränsen för att motverka smugglingen som var omfattande.
Adelheim utfäste sig att hålla lager i gränsorterna och lämna allmogen kredit för att förekomma all olovlig införsel.Då inrättningen skulle bli till allmän nytta, bifölls ansökan den 24 april 1758. På hösten 1758 fick han tillstånd att införa ett parti holländsk tobak samt tobakspressar från Amsterdam. Först i maj månad 1759 började tillverkningen vid ett bord med åtta arbetare.I sin reseberättelse från år 1760 på uppdrag av kommerskollegium skriver assessor Dragman om detta tobaksspinneri: ” I presshuset fanns 2 goda metallpressar, som även voro fyllda och i bruk.
Tobaken kom från Göteborg eller Uddevalla till täckblader. Vid den ständiga debit som spinneriidkarna hade på sin tillverkning, så framt den kom utur pressen lovade ej allenast betalning för deras möda och förlag, utan ock staden någon nytta och rörelse.”Rättigheterna övertogs den 24 april av hovsekreteraren, lagmannen och brukspatronen Lars Gustaf Bratt (1731-1791) och brukspatronen Georg Staf. Av de svenska tobaksspinnerierna låg detta närmast den norska gränsen och hade därför stora svårigheter att hålla stånd mot den livaktiga tobakssmugglingen från Norge.
(f. Borgström, 1695, adlad 1743, d. 17/3 1763) anhöll att få anlägga ett tobaksspinneri, då icke något sådant fanns i staden Åmål.Det tillstånd som beviljats Amelberg i samma stad kom aldrig att utnyttjas.
Kommerskollegium anmärkte att enligt förordningen av den 16 september 1741 fingo inga nya tobaksspinnerier anläggas.
Undantag hade visserligen gjorts för orterna närmast norska gränsen för att motverka smugglingen som var omfattande.
Adelheim utfäste sig att hålla lager i gränsorterna och lämna allmogen kredit för att förekomma all olovlig införsel.Då inrättningen skulle bli till allmän nytta, bifölls ansökan den 24 april 1758. På hösten 1758 fick han tillstånd att införa ett parti holländsk tobak samt tobakspressar från Amsterdam. Först i maj månad 1759 började tillverkningen vid ett bord med åtta arbetare.I sin reseberättelse från år 1760 på uppdrag av kommerskollegium skriver assessor Dragman om detta tobaksspinneri: ” I presshuset fanns 2 goda metallpressar, som även voro fyllda och i bruk.
Tobaken kom från Göteborg eller Uddevalla till täckblader. Vid den ständiga debit som spinneriidkarna hade på sin tillverkning, så framt den kom utur pressen lovade ej allenast betalning för deras möda och förlag, utan ock staden någon nytta och rörelse.”Rättigheterna övertogs den 24 april av hovsekreteraren, lagmannen och brukspatronen Lars Gustaf Bratt (1731-1791) och brukspatronen Georg Staf. Av de svenska tobaksspinnerierna låg detta närmast den norska gränsen och hade därför stora svårigheter att hålla stånd mot den livaktiga tobakssmugglingen från Norge.
År 1765 kunde företaget inte upparbeta den lagstadgade kvantiteten tobak, varför avstämpling nekas. Vid hänvändelse till kommerskollegium resolverades, att avstämpling skulle få ske, dock skulle företaget i framtiden i kraft av 1757 års förordning vid varje bord upparbeta minst 8 000 skålpund tobak. Vad lurendrejerierna beträffade så skulle tullmyndigheterna anmodas att vidtaga nödiga åtgärder för gränsens bättre bevakning.Georg Staf fick tillstånd den 14 februari 1769 att ensam driva rörelsen. I början av 1770 – spinneriet gick då med svag drift – anmälde Staf till kommerskollegium att företaget flyttats till Lövnäs gård i Kopparbergs län med ”möbler och redskap”, hans gård i staden Åmål hade nämligen genom en häftig eldsvåda lagts i aska, och eftersom han på lång tid icke kunde räkna med att fabrikationen kom i gång, anhöll han att privilegiet måtte för hans räkning få stå öppet samt begärde tillåtelse att driva rörelsen på Lövnäs gård. Detta avslogs, då tobaksfabriker i enlighet med 1739 års manufakturförordning, icke fingo anläggas på landet.
Personkoppling