Sälgström, Anders tobaksspinneri

I mitten av 1700-talet drev Anders Sälgström en tobaksfabrik vid Österlånggatan 18 (kv. Perseus 6). Baksidan som gränsade mot Baggensgatan 17 innehöll hans bostad. Huset vid Österlånggatan uppfördes under tidigt 1700-tal.

Innan han startade egen verksamhet hade han ”tjänat nio år hos handelsmannen Anders Corssar”. Selgström fick den 21 augusti 1733 privilegium på att driva tobaksspinneri i Stockholm och under 1740-talet hade det blivit ett av stadens största.

Fabrikationen påbörjades i handelsmannens Classens hus vid Österlånggatan 16/ Baggensgatan 15 (kv. Perseus 7). Utrustningen bestod av tio spinnbord, fyra rullbord och ett karvbord. En hintz och fem pressar.

Enligt Hall- och Manufakturrättens berättelse från år 1740 var Selgström en av 17 tobaksmanufakturister i Stockholm.
1745 köpte Anders Selgström fastigheten bredvid dvs. Österlånggatan 18/Baggensgatan 17 och flyttade fabrik och bohag dit.

Fabriken på Österlånggatan var i fyra våningar På taket fanns en veranda: ”Åfwan på thetta tak äro emellan Windskapporna höga och grön målade järngaller, jämwäl ötwerst eller in wid huset åt Baggensgatan en altan längs efter hela huset, giord med et gallerie af korswärcke, belagd med dubbla Bräder at bekläda med Löf eller annat, till et lusthus ämnadt”.
På gatuplanet fanns bodar och stall mot Österlånggatan och de tre våningarna ovanför nyttjades som fabrik och lager.
Bostadshuset mot Baggensgatan var fyra våningar högt och hade sju fönsteraxlar.

På 1750-talet hyrde Anders Selgström bryggaränkan Lampas gård i kvarteret Adlern mindre n:r 136 i Gustav Vasa församling vid Gåsgränden (nuv. Odengatan-Drottninggatan-Observatoriegatan där han under ledning av tobaksplantören Johan Tastbergs försorg bedrev tobaksodling.

Vid sin död den 9/8 1752 efterlämnade han ett dödsbo med 260 013 dlr kmt; fastigheten värderades till 100 000 dlr kmt och spinneriet till 23 814 dlr kmt. Skulderna översteg tillgångarna varför änkan och barnen blev lottlösa. År 1763 anhöll änkan Christina Maria Rystedt att få uppsäga privilegiet med förbehåll att få börja tillverkning igen om ekonomin tillät. Detta avslogs.
Den 26 sept. 1770 erhöll tobaksfabrikören och grosshandlaren Daniel Rystedt (1719-1794) tillstånd att återuppta privilegiet vilket han inköpt på offentlig auktion efter Christina Maria Selgströms död 1767.

Släktingen, grosshandlaren och tobaksfabrikören Daniel Rystedt (1719 – 1794) hade tidigare drivit tobaksspinneri i Västerås, erhöll den 26 september 1770 tillstånd att återuppta privilegiet då han efter fru Selgströms död 1767 inköpt det på offentlig auktion.
Tillverkningen förlades till fastigheten kvarteret Norrbro n:r 4, på nuvarande Helgeansholmen, som ägdes av kungliga kammartjänaren Johan Casper Engelhardt. Engelhardt var släkt med Rystedt och erhöll 1774 eget privilegium (ej utnyttjat) och blev förlagsman åt Rystedt.
År 1772 ingav Daniel Rystedt en anhållan till kommerskollegium att ”på någon annan” få överlåta sina spinnerirättigheter.

Daniel Rystedt anhöll samtidigt om tillstånd att få fortsätta tillverka de av honom uppfunna snussorterna ”S:t Omér, S:t Vincent, Macouba, Rappé naturelle med flera dels nymodiga dels ordinarie sorter, som hos allmänheten voro mycket begärliga”.
Den 19 september 1782 erhöll ahn tillstånda att sälja privilegiet till vem han ville och beviljades att själv driva egen snus- och kardustillverkning på grund av de förtjänster han nedlagt om tobaksnäringens höjande. Någon snustillverkning kom aldrig igång och spinnerirättigheterna överläts den 3 mars 1783 på inspektorn Georg Ekhorn.

Daniel Rystedt efterlämnade vid sin död 1794 ett stenhus vid Skeppsbron/Nygränden (nuv. Skeppsbron 16, kv. Python 6) taxerat till 3 333 rdr bko. Fastigheten köpte Rystedt 1782 av tobaksfabrikören Michael Hindrich Curdt som innehaft den i två år. Fastigheten såldes vidare 1796 till grosshandlaren Pehr Wilhelm Engelhardt.
Rekvisitan utgjordes bland annat av en karvhintz med två knivar och tio sänkbara snuslådor. Skulderna var större än tillgångarna varför änkan Albertina Hedvig Ementina Sattler (1727 – 1798) blev utan arv. Albertina var kammarfru hos arvprinssesan Sofia.

Georg Ekhorn flyttade kring 1783 fabrikationen till fastigheten Skärgårdsgatan 105 (nuv. Själagårdsgatan 15, kv. Andromeda 1) i Gamla Stan där Anders Nordström tidigare drivit tobaksfabrik.
1785 råkade Georg Ekhorn på obestånd på grund av trassliga affärer. Han blev nödsakad att till kreditorerna utlämna all sin egendom. En av kreditorerna var Daniel Rydstedt som inte fått betalt för sitt privilegium. Skulden var på 333 dlr sp. Daniel Rydstedt skrev en inlaga till räten där han förklarade att han till alla detaljer vill protestera mot Ekhorns begäran om cession, då ”han ej kan uppvisa den minsta lagliga olyckshändelse, utan endast en otidigt djärv tillsagshet”.

Ekhorn anhöll därefter om rättighet att driva tobaksbod. Detta avslogs kategoriskt och först efter många besvärligheter lyckades han den 26 april 1786 vinna burskap som tobakshandlare. År 1790 tycks han drivit sin hantering i kvarteret Bacchus N:o 67 och 68, nuvarande 5, Brunnsgränd 7 – Österlånggatan 19. År 1812 intogs han på borgerskapets gubbhus där han senare avled.

Det Selgströmska privilegiet övertogs den 28 juni 1784 av assistenten och uppbördskommissarien Anders Sundberger ( d. 1795), som redan efter en månad försålde rörelsen till grosshandlaren Anders P:son Holm enligt privilegium den 26 juli 1784.
Spinneriet drevs då troligen i Holms fastighet i kvarteret Överkikaren 7;8 vid Hornsgatan 10 – 12. Efter Holms död 1786 anhöll tobaksfabrikör Haquin Apelgren om tyllstånd att övertaga privilegiet som han tagit i pant för en fordran.
Fabrikssocieteten bestred överlåtelsen, då sökanden redan förut varit innehavare av ett dylikt. Apelgrens anhållan bifölls dock av kommerskollegium den 11 december 1787.

Personkoppling
Anders Sälgström

Österlånggatan 18

Fastigheten sedd från Baggensgatan