Welshuysen, C och Persson – Tholijn, H
Ort: Karlshamn
Den nederländske handelsmannen Christian Welshuysen (d. aug 1722) och handelsmannen Hack Persson Tholijn (1662 – 1704) anhöll 1869 att få anlägga ett tobaksspinneri i Karlshamn. Då frågan behandlades i kommerskollegium röstade assessor Johan Silverström för avslag då han ansåg att man inte skulle bevilja så många spinnerier ”då de kladda varandra”. Kommerserådet Johan Stiernhöök var av annan mening och anförde att Kungl. Maj:ts plakat tillåter anläggande av tobaksspinneri kan inte kollegiet gå emot detta. Den 5 februari 1689 beviljades privilegium och intressenterna skulle årligen upparbeta 4.ooo skålpund tobaksblad.
Efter Hack Tholijns död anhöll han svåger Jörgen Hegardt (1682 – 1718) att få bli Christian Welshuysens kompanjon. Jörgen Hegardt var bror till Tholijn hustru Maria Hegardt. Han var handelsman och krigskommisarie. Innan Hegardt godkändes som kompanjon ville kollegiet förvissa sig om att ”man vore försäkrad att icke någon annan måtte ske för när därmed”. Hegardt godkändes.
Under det danska fälttåget mot Skåne 1709 – 1710 intogs en rad svenska städer. För att Karlshamn inte skulle brännas ned av danskarna fordrade de 20.000 riksdaler i betalning. Efter förhandlingar sänktes beloppet till 12.000 riksdaler. Invånarna bidrog med 6.000
För att säkra betalning av resterande del av summan togs borgarna Peter Mesterton, Jörgen Hegardt, Jacob Wildschiött, Peter Jacobsson och Carl Aschenborg som gisslan och fördes via Helsingborg hela vägen till Korsör på västra Själland. De släpptes dock slutligen.
I samband med Hegardts död 1718 nedlades produktionen och privilegiet förföll.
Den 17 november 1725 erhöll Christian Welshuysen d.y. (f. 1695) tillsammans med handlanden och sedermera brukspatronen Johan Wagener ( d. 1763) resolution på att återuppta tillverkningen. Johan Wagener var även ägare till Elleholms hovgård vid Mörrumsån. Han lät 1730 bygga den byggnad som står där idag. Han anlade också en puder- och stärkelsefabrik vid Elleholm. Där odlade han tobak som såldes till tobaksspinnerierna i Karlshamn.
1741 överläts verksamheten på handelsmännen Fulmo Månsson och Sven Lundberg som året därpå startade fabrikation. Resolution från hallrätten den 3 februari 1744 gav Sven Lundberg ensamrätt till privilegiet då Fulmo Månsson avlidit.
Sven Lundberg (1693 – 1777) hade i sin ungdom rest till Amsterdam och lärt sig tobaksspinnaryrket. År 1764 redovisade manufakturen för två spinnbord samt sysselsatte två mästare, två gesäller, tre rullare och pressare, fem poppmakare och 18 diverse personer. Efter det att Lundberg avlidit 1777 övertog hans änka Anna Sophia Rusch företaget som hon drev till sin död. Hon efterträddes av sonen Sven Lundberg j:r (1765 – 1818).
Ur en skrivelse till kammarkontoret av den 29 mars 1806 ger hallrätten i Karlshamn upplysning om fabrikationen i Lundbergs manufaktur. Där framgår att man anser att manufakturen var välskött:
”Den av brukspatron Sven Lundberg innehavande tobaksfabrik skötes och drives med mycket allvar, under ökat förlag, så att den förtjänar åtminstone Hall- och Manufakturrättens uppmärksamhet: Denna inrättning har utan avseende på kostnaden vunnit mycken förbättring, däruti bestående: att utom det själva tobakskarvningen sker med mekaniska karvmaskiner, så inrättade, att då vanligen tvenne karlar nyttjades vid engelsk och lika många vid en holländsk karv, drivas nu trenne karvmaskiner av en karl vid vartdera genom balanser, applicerade på kraften, så att en yngling lätteligen sköta samma arbete vid varje karv, under det att han därjämte vänder ett svänghjul, som driver verket, vartill ej fordras särskild kunskap eller undervisning. Denna uppfinning är engelsk, och färdiggjord där, kostar 200 £ Sterling. Då däremot detta maskineri, förfärdigat på fabrikidkarens lantegendom nära utom staden, blott uppgår till en sammanräknad kostnad av 150 rdr riksg:d, men karvar 120 á 130 skålp. om dagen. Å valsinrättningen och snuskvarn, som förut var för sig dragits av tvenne karlar och en pojke, samt särskilt en person för bråkning av torra tobaken, kunde med dessa sju personer dagligen förmalas 70 à 80 skålp. snus, samt väl valsad stjälk 60 à 70 skålp. Nu är denna inrättning förflyttad och anlagd på fabrikidkarens ovan berörda lantegendom Nye Mölla kallad, där den drives av vattenverk, som går med två par stenar av nio kvarters vidd vardera, varav det första paret sönderbråkar och andra paret finmaler rudimaterien, samt överlämnar den åt sikten, vilket allt drives med ett vattenhjul, som under dess gång för snuskvarnen även driver en vals för tobaksstjälkens beredning. Varandes uti samma rum en välvd torkugn så inrättad, att tobak för snustorkningen ligger inom valv, varav styrkan bibehålles, och ingen bränning kan ske vid torkningen, vartill åtgår för dagen 1/8 famn ved.
Denna ugn torkar vad som varje dag förmales, nämligen 500 skålp. jämte valsning, och kvarnen tillses blott av en karl, biträdd av en gosse, varigenom fem personer dagligen besparas på fabriken, utom det att på halvåret nu tillverkas mera, än hela året förut kunnat åstadkommas.
Om å ena sidan genom dessa förbättrade inrättningar någon förmån tillfaller ägaren, synas de likväl å den andra sidan bevittna, att idkaren använder mera håg och flit för sitt yrke, än vanligen sker åtminstone å dessa orter”.
År 1817 gjorde Sven Lundberg j:r konkurs och företaget nedlades. Tobaksprivilegiet hade då funnits i 128 år.
Personkopplingar: