Carl Johan Gustaf Swartz föddes i Norrköping den 5 juni 1858 som son till tobaksfabrikören Erik Swartz och dennes hustru Elisabeth, f. Forström.
Efter avlagd mogenhetsexamen fortsatte Carl studier i Bonn 1877-1878 och därefter vid Uppsala Universitet 1879-1881. Hans juridikstudier avbröts av faderns död så Carl flyttade åter till Norrköping för att överta driften av familjens tobaksfabrik 1881.
1886 gifte han sig med Dagmar, f. Lundström och de fick barnen:
Erik, f. 18/5 1887
Brita, f. 19/1 1890
Olof, f. 18/10 1903, d. 31/1 1974
Då fler textilindustriägare i Norrköping år 1887 verkade för minskad frihandel för att skydda sina fabriksintressen från konkurrens av textilimport gick Carl Swartz emot dem och drev tillsammans med bankdirektör Christian Eberstein en frihandelsvänlig linje. Deras linje vann dock ej gehör utan Norrköping var vid denna tid centrum för de tullvänliga krafterna i Sverige.
1900-1926 var Carl riksdagsman i första kammaren för högerpartiet.
1906 ingick han som finansminister i Lindmans ministär.
Han deltog i en rad utredningar och var bland annat med om att föreslå att tobakstillverkning i Sverige skulle läggas under statens monopol.
1912 donerade han Villa Swartz till Norrköpings stad som där inrymde bibliotek och museum.
Den 1 januari 1913 överläts företaget på Förenade Svenska Tobaksfabriker och Carl satsade helt på en politisk karriär och innehade en mängd styrelseuppdrag.
1915 blev han ledamot av Lantbruksakademien och Vetenskapsakademien.
Den 30 mars 1917 till 19 oktober 1917 var han statsminister.
Hans politiska karriär fick en knäck av att ena sonen drogs in i svarthandel med ransonerade varor.
I november 1916 blev Carl universitetskansler,
1918 blev han juris hedersdoktor i Lund och 1923 hedersmedborgare vid universitetet i Berlin.
I Stockholm bodde familjen vid Hovslagargatan 5 och senare vid Tyrgatan 10.
Han avled i Stockholm den 6 november 1926.
Fabrikskopplingar
Swartz, Petter
Källor:
Surbullestaden Björn Horgby 1989
Familjen och snuset Bertil Swartz 2008
Carl och Dagmar Swartz