Swartz, Johan Gustaf

Johan (Janne) Gustaf Swartz föddes den 3/4 1819 som son till John Swartz d.y. och dennes hustru och kusin Carolina Gustafva Pereswetoff-Morath.
Han växte upp i familjens fastighet i Norrköping. 1833 tog han studenten i Uppsala.
1835-1839 praktiserade han på köpmanskontor i Antwerpen för att därefter studera lantbruk i Skottland.
Under en tid drev han egen tobaks- och cigarrfabrik i Norrköping för att efter faderns död 1853 överta mjölkvarnen i Knäppingborg.

!866 sålde han kvarnen till sin bror Erik för att istället idka lantbruk på Hovgården vid Tåkern.
Han uppfann den så kallade Swartsizka ismetoden som ökade smörets hållbarhet. Firman kom att heta J.G. Swartz.

Han lät odla sockerbetor vid Hovgården vid Tåkern och dessa fraktades till det 1871 byggda sockerbruket i Vadstena. Han lät anlägga en nio kilometer lång järnväg från Hovgården till sockerbruket för transport av sockerbetorna. Det var dock dålig odlingsmark och sockerbetorna hade låg kvalité varför produktionen så småningom upphörde och sockerbruket gjorde konkurs 1879.
I samma lokaler hade Prytz & Wiencken tobaksfabrik produktion 1887-1889 och därefter ombyggdes huset till mentalsjukhus och kallades för Asylen.

På ålderns höst skrev han böcker om lantbruk och skolväsende.
Han var sedan den 5/12 1854 gift med Louise Hülphers. Äktenskapet var barnlöst och Johan Gustaf avled den 1/12 1885 av förstorat hjärta och hjärtkramp, boende på Knäppingborg. Hustrun avled den 30/12 1916.

Fabrikskopplingar
Swartz röktobaks- och cigarrfabrik

Källor:

Familjen och snuset             Bertil Swartz                Kulturhistoriska bokförlaget 2008

Surbullestaden   Björn Horgby  1989

Kyrkböcker, Sankt Olai

Seklernas Vadstena               Sven Bergman  1955