Hoving, Daniel tobaksspinneri (Stockholm)

Daniel Hoving (1715-1762) var son till tobaksfabrikören Johan Hoving.
Daniel Hoving tilldelades den 22 augusti 1737 privilegium på tobaksspinneri som troligen var beläget på tomten 127 i Gamla Stan (nuv. Baggensgatan 27-Österlånggatan 28).
1740 bestod rörelsen av åtta spinn-, fem rull- och ett karvbord samt en liten hintz och åtta pressar.
I början av 1740-talet upphörde Daniel Hoving med egen tillverkning och blev kompanjon med Carl Lenman men 1747 gjorde Hoving konkurs varpå intressegemenskapen upplöstes. Daniel Hoving tvingades då flytta från sin bostad Rålambshov,
De största borgenärerna i konkursen var Hieronymus Hermani (förlagsfordringar) och Lars Groth (råtobaksleveranser).
Konkursinventarierna var en press, en vals, sex spinnbord, tre rullbord, ett karvbord, två balancer (vågar), tre dito mindre, åtskilliga vikter större och mindre, två hyllor, två diskar med lådor samt typ ”morianer”.

År 1760, sedan Lenman överlåtit privilegiet till Adrian Gottleben, begärde Hoving ”renovering” av sina gamla rättigheter, vilket bifölls den 17 september samma år, eftersom privilegiet redan ägt bestånd före 1741 års förordning.
Fabrikationen sattes igång, men ”på grund av till honom övergångna svårigheter genom tillstötta olyckor” blev Hoving nödsakad att tillsvidare inställa driften.
Till förlagsman hade han upptagit Jonas Wikar, som redan den 23 oktober 1760 ensam övertog manufakturen. Fabrikationen bedrevs i fastigheten nr 31 i kvarteret Glasbruket större i Katarina församling (motsvarnde nedre delen av Katarinavägen).

Jonas Wikar avled 1763 endast 40 år gammal. Tillverkningen fortsattes av hans änka Helena Haffenberg (f. omkring 1735).
År 1765 begärde hon ”att till verkets ättre drift” få upptaga förre fabriksmästaren hos Daniel Hoving, Anders Strömberg, till intressent.
Detta blev aldrig förverkligat, eftersom Strömberg följande år fick tillstånd att övertaga Johan Söderbergs privilegium.
Den 5 maj 1767 anhöll Caspar Nettelbladt, bolagsman i den stora firman Baltzar Nettelbladt & Söhne, om tillstånd att av Wikar få övertaga privilegiet, som han visade köpehandlingar på. Huruvida fru Wikar hade vetskap om denna transaktion är icke klarlagt.

Brodern, handlanden, sedermera tolagskamreren Gustaf Haffenberg, som var förmyndare för Wikars omyndiga tre barn, protesterade hos kommerskollegium mot överlåtelsen och påvisade, att Wikar, som varit sinnesvag, kort före sin död mot bättre vetande underskrivit ett köpekontrakt då han sålunda icke varit medveten om sina handlingar, borde saken förfalla.
Tvisten pågick i tre år och slutade med, att protesten togs tillbaka. Nettelbladt erhöll det omstridda privilegiet den 31 oktober 1779. På grund av de tryckta tiderna kom dock aldrig någon fabrikation till stånd.

Mantalslängden av år 1700 omnämner, att fru Wikar åtnjöt en årlig pension av 133 1/3 dlr smt. Caspar Nettelbladt (1734 – 1806) var på sin tid en av stadens främsta affärsmän. Han ägde och bebodde det så kallade Degermanska huset, Kornhamnstorg 57. År 1761 inköpte han Hallstahammars bruk i Västmanland.

Källor:
Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 – 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950

Personkoppling
Daniel Hoving