Grahn, Anders

Tobaksspinnargesällen Anders Grahn (f. 1687) hade alltsedan sju års ålder i 29 års tid arbetat ”här i staden vid slika verk och under 17 år för gesälltjänst hos tobaksmanufakturisten Johan Hoving”, då han den 21 juli 1724 beviljades eget privilegium. Han erhöll den 28 maj 1725 tillstånd att till kompanjon uppta Frantz Mallet. Denne hade tidigare ”så med medel som med all annan hjälp bisprungit Gran”. Intressentskapet varade icke länge, ty redan 1727 uppdelades privilegiet dem emellan.

Den Grahnska halvparten av privilegiet transporterades den 17 september 1741 på tobaksspinnargesällen Johan Öhman. Denne hade föregående år ansökt om tillstånd att i Helsingfors eller i någon annan finsk stad få driva tobaksspinneri. Han avvaktade icke något svar på denna sin anhållan, utan överflyttade i stället till Sverige. Till medintressent hade han tobakshandlaren Clas Flyth, som den 11 maj 1744 erhöll resolution att ensam få övertaga rörelsen. Johan Öhman bosatte sig senare i Södertälje, där han övertog det Forsmanska tobaksprivilegiet.

Clas Flyth, som höll bod i kv. Glasbruket större nr 25 i Stadsgården, där Katarinavägen numera går fram, upptog i början av 1750 tobakshandlaren Anders Kiempe till kompanjon. Den senare erhöll den 14 oktober samma år tillstånd att ensam övertaga manufakturen, då Flyth ”ej det ringaste till samma verks åter iståndsättande mäktat förskjuta”. Clas Flyth avled 1760 i ”fråssan”, 50 år gammal.

Anders Kiempe upptog, enligt tillstånd den 14 januari 1763, sina tre söner, Olof, som lärt hos Johan Hoving, samt Anders och Johan till delägare.

I bouppteckningen efter Anders Kiempes år 1766 avlidna hustru Catharina Busck värderades manufakturens verktyg till 2 119 dlr kmt, färdig vara till 1 737 dlr kmt och oarbetad tobak till 8 196 dlr kmt. På 1780-talet började företaget gå sämre. Vid Kiempes död 1788 var tillverkningen så gott som nedlagd. Inventariet i bouppteckningen upptager endast 8½ kg. div. tobak, 7 kg. div. små karduser och 4½ kg. snus. Kiempe ägde fastigheterna Järntorgsgatn 51 och 52 (nuv. Västerlånggatan 76 – 78, kv. Deucalion), där sannolikt tillverkningen bedrevs. Dessutom var han ägare till en gård mellan ”Sabbatsbergs- och Karlsbergsvägarna” i kvarteret Amsterdam, där tobaksplanteringen ägde rum.

Sonen Olof Kiempe erhöll – sannolikt i spekulationssyfte – den 9 december 1793 förnyelse av privilegiet, som på grund av driftsavbrott förverkats. Hans bröder hade tidigare avlidit. Redan 10 januari 1793 transporterades rättigheterna på Lars Norstandh (f. 1758), som förut varit biträde i det Schönborgska tobaksspinneriet. Jämte sin styvson Anders Stenberg (f. 1780) drev Norstrandh fabrikationen i sin fastighet i kv. Adonis 2 vid Stora Badstugatan 44 (nuv. Sveavägen – Kammakaregatan). Lars Norstrandh avled 1834, och genom överenskommelse med sin styvmoder, Maria Elisabeth, f. Åkerberg, övertog Stenberg rörelsen ensam, vilket stadfästes genom resolution den 14 mars 1836.

Fabrikationen bedrevs i hans fastighet Nya Vägen 3, senare 100, en mindre gata som gick från Döbelnsgatan till Tegnérgatan, snett genom nuvarande kvarteret Hälsan. Denna fastighet hade Stenberg ärvt från sin moder Maria Stenberg, f. Tosselius, senare omgift med Lars Norstrandh.

Tobakstillverkningen upphörde 1838. Det Granska privilegiet hade då ägt bestånd i 114 år. Anders Stenberg höll därefter tobaksbod i sitt hus Stora Bastugatan 44 till sitt frånfälle 1860. Behållningen i boet, utgörande 10 703 rdr, vari bland annat ingingo förut nämnda fastigheter i kv. Adonis och Vintervägen, donerardes till välgörande ändamål.

Källor:

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 – 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950

Fastighetsregister 1675 – 1875