Colling, Lars

Lars Colling (f. 1730), som sedan sitt sjätte år varit blind, beviljades den 21 augusti 1765 tillstånd att få tillverka snus, efter tillstyrkan av fabrikssocieteten. Privilegiet var personligt och fick ej överlåtas.
Colling uppbar på grund av sitt lyte en pension av statskontoret på 100 dlr smt. Han nämns i Bellmans diktning som flöjtblåsare men torde varit mera pekoralist. Han författade visor om mord och andra aktuella händelser, som han lät trycka, och uppvaktade även myndigheter och enskilda med hyllningskväde; under sitt namn tillfogade han alltid ”den till synen olycklige”.
Hans första hustru, spinnerskan Catharina Ekström, var supig och bråkig, varför han begärde skilsmässa från henne.
Hon dog emellertid redan 1772 ”i fattigt och uruselt tillstånd”.
Yllemanufakturisten Leonard Pinckhardt, i vars företag hon varit anställd, bekostade hennes begravning.

Snustillverkningen, som upphörde 1785, synes först ägt rum i kvarteret Nessus, nuvarande Västerlånggatan 12 – Kolmätargränd 1, och sedermera (1775) i kvarteret Väderkvarn nr 50 vid nuvarande Malmskillnadsgatan mellan Brunngatan och David Bagares gata.
År 1790 gifte han om sig.

År 1793 anhöll Colling hos kommerskollegium att få framställa kardustobak samt att rörelsen efter hans död ”måtte som arv tillfalla hans oförsörjda fattiga dotter” Eva Helena (f. 1763). Kollegiet ömmade för det ”medlidansvärda tillstånd” sökande befann sig i, men kunde dock på grund av 1766 års betämmelser icke bifalla ansökan; om Kungl. Maj:t i nåder täcktes giva sitt bifall hade kollegiet intet att invända.
Beträffande den andra punkten om arv av privilegiet, kunde detta inte förordas, då dottern icke vore i samma olyckliga belägenhet som fadern utan kunde skaffa sig inkomst ”igenom andra för henne tjänligare syften och ändamål”. Bägge ansökningarna blevo avslagna av Kungl. Maj:t.

Källor:

Hantverkare och fabriker inom svensk tobakshantering 1686 – 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950