Carelius, Fredric Bengt

Den 14 november 1787 övertog fabriksbokhållaren Fredric Bengt Carelius (f. 23/7 1761, d. 14/2 1835) privilegiet från den 1782 avlidne Anders Frodell. Frodells änka, Ulrika F. Bleumortier, hade under några år försökt driva makens verksamhet som dock slutade med konkurs. Då hon var helt utblottad ansökte hon om att få öppna tobaksbod för att försörja sig och sina två barn. Detta bifölls den 28 februari 1774 med hänvisning till brev av Kungl. Maj:t som angav att handel med tobak skulle reserveras åt ”fattiga änkor, värnlösa kvinnfolk och avsigkomna borgare”.

Fredric Carelius var gift med Anna Beckelin (f. 2/6 1768 i Maria Magdalena församl., d. 21/11 1853 på änkehuset, Danvikens hospital).
De hade sonen Fredrik Thomas Carelius (d. 1814). 1805 – 1806 var han inskriven vid Stockholms Stads Trivialskola. Han blev kammarskrivare.

Den nya innehavaren av det ursprungliga Lenmanska privilegiet, Fredric Bengt Carelius, ingick kompanjonskap med kassören hos handelshuset Tottie & Arfwedson, Johan Adolph Greve (1745 – 1821).
Carelius skulle då stå för fabrikationen och Greve skulle sköta inköp, försäljning och räkenskaper. Johan Greves fordran på på bolaget var 1793 hela 30 759 riksdaler vilket löstes med en inteckning i Carelius fastighet vid Skärgårdsgatan 104 (nuv. Själagårdsgatan 6, kv. Cassiopeia).

Själagårdsgatan 6

Den fjärde våningen påbyggdes år 1800

För att klara av de ökande kostnaderna tillgrep Johan Greve pengar ur Tottie & Arfwedsons kassa. I april 1793 blev läget ohållbart och Johan Greve lämnade landet med ytterligare medel från handelshusets kassa. Han återvände till Sverige efter en tid och förklarades som bedragare, ”ovärdig att njuta den förmån tillgodo, som olyckliga men redliga gäldenärer förunnades”. Han dömdes av Svea Hovrätt den 7 december 1795 att förutom ersättningsskyldighet, dessutom stå på stadens packaretorg (nuv. Normalmstorg) vid pålen ”uti halsjärn att i två timmar skämmas samt därefter 24 dagars fängelse vid vatten och bröd”.

Greves hustru ingav ett yrkande, ”att till utredande av rätta beloppet utav Greves balans” Tottie & Arfwedson skulle åläggas att uppvisa sina handelsböcker för den tid Greve varit kassör i firman. Detta avslogs av rådhusrätten. Däremot tillerkändes inte Tottie & Arfwedson förmånsrätten i Greves förlagsfodran hos Carelius, vilken utgjorde konkursboets största tillgång. I verkligheten kom handelshuset i besittning av Greves förlagsfordran i tobaksfabriken.
I oktober 1793 upprättades ett kontrakt där Fredric Carelius förband sig att betala 5 % ränta och senare 9 % i amortering varje år.
Då Carelius inkomst av tobaksfabriken inte täckte dessa kostander ingicks ett nytt avtal 1795 där där Tottie & Arfwedson fick rätt att anställa ett ombud som för deras räkning följde fabriken och bevakade handelshusets rätt.
Ombudet Jonas Sylvander skulle handha fabrikskassan och uppbära och indriva alla fordringar. De medel, som inte är nödvändiga, skulle mot 6 % ränta insättas hos handelshuset. Carelius skulle erhålla en årslön på 666 2/3 riksdaler, som skulle avräknas på den vinst fabriken gav. Gick rörelsen med förlust skulle han vidkännas detta belopp i avdrag.

Åt 1805 fann Carelius ställningen ohållbar och ingav sin konkursansökan. ”Efter 18 års arbete i skuldbundet tillstånd” begärde han kallelse till samtliga borgenärer för att avstå all egendom till dem.
De bör vara övertygade om ”att orsaken till mitt obestånd varken bör sökas uti slösaktig levnad eller försumlighet i min idkade hantering”.
Konkursboets stat utvisade, inräknat osäkra fordringar , 42 324 riksdaler i tillgångar mot 58 471 riksdaler i skulder, Däribland Tottie & Arfwedsons förlagsfordran på 32 150 riksdaler. I samband med konkursen skedde en ny rättegång.
Borgenärerna i konkursen ansåg, att firman Tottie & Arfwedson var betalningsskyldig, då firman i verkligheten ägt tobaksfabriken ”och Carelius endast varit besoldad betjänt och verkmästare”. Genom hovrättsdom år 1806 frikändes Tottie & Arfwedson och erhöll förmånsrätt till sin förlagsfordran som under årens lopp stigit till 34 989 riksdaler.

Carelius slutade på företaget och anställdes istället som fabrikschef för kungliga sektern Pehr Fredrichsons tobaksspinneri i kvareteret Bocken vid Hornsgatan (senare Brinck, Hafström & C:o). Han arbetade där till sin död 1835 då han var helt utblottad.

År 1805 köpte Tottie & Arfwedson in fabriken med inventarier av kreditorerna för 7 915 riksdaler. De erhöll resolution den 17 september samma år. År 1807 inköpte man fastigheten för för 16 000 riksdaler.

Tottie & Arfwedson anställde Axel Leonard Westman (f. c:a 1782, d. 1818) som föreståndare och 1808 upptogs han som bolagsman.
Efter dennes död övertogs sysslan av grosshandlaren Mårten Magnus Caloander (f. 23/12 1762 – 1828) boende i fastigheten och bolagsman sedan 1821.
År 1811 – 1816 var fabrikens avkastning 29 899 riksdaler. I vinst- och förlusträkningen 1816 upptas tobaksfabriken med inventarier och förlag till 103 845 riksdaler. År 1830 var företaget det femte störtsta av Stockholms eleva tobaksspinnerier.
I en skrivelse till magistraten den 2 februari 1839 anmäldes att rörelsen upphört. När det ursprungligen Lenmanska privilegiet upphört hade de funnits i 108 år.

Fastigheten inköptes 1846 av Nicolai församling för att bli skola.

Källor:

Hantverkar och fabriker inom svensk tobakshistoria 1686 – 1915 Erik Angelin Nordisk Rotogravyr 1950
Palats och kåkar Anders Tidner 1917
Stockholms fastighetesregister 1675 – 1875
Församlingsböcker: Sankt Nicolai
Född 1791 Brita Zacke 1995