1800-talet

Under 1700-talet hade den inhemska tobakshanteringen tagit fart och år 1800 fanns det 65 tobaksfabriker i Sverige som sysselsatte 645 arbetare och en mängd lärpojkar. Den samlade produktionen uppgick till ett värde av 1.002.448 kronor.
En kulmen av antal fabriker nåddes mellan 1860 och 1880 för att därefter åter sjunka något. Det sjunkande antalet fabriker producerade en större kvantitet och det beror på att tobakshantverket blev mer industrialiserat.
Så gott som samtliga fabriker låg i städer. De få som låg på landet fanns i Högantorp utanför Södertälje, Långban utanför Filipstad, Thimsfors utanför Värnamo och Nås utanför Falun.

I Skåne fanns även en rad mindre tillverkare med egna gårdar där man ofta både odlade och förädlade tobaken i liten skala. De var inte så väl sedda av den framväxande fackföreningsrörelsen då cigarrfabrikanter vid strejker köpte in cigarrer från hemmaproducenterna.

Produktionen under 1800-talet var som följer:

De gamla spinnerierna har alltmer ersatts av industrier. Tobaksproduktionen har blivit storskalig och fabriker växer fram i de stora industristäderna, Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Gävle, Oskarshamn med flera.
Maskinerna övertar en del av produktionen men ännu är efterfrågan på arbetskraft hög då det ännu finns en rad moment i produktionen som är helt manuell.
Fabrikörerna blir ofta aktiva även inom näringslivets organisationer och kommunalpolitiken.
De nya namnen inom tobakshanteringen blir Ljunglöf, Bäckström, Rettig, Swartz, Mellgren, Kockum, Ruben  med flera.