Salza, E.F. von

Ort: Tåby (Östergötlands län)

Hovmarsalken och sedermera överstekammarjunkaren greve Evert Fredric von Salza ( född 1775 i Åsaka socken, Skaraborgs län, död 1859 på Mem, Tåby socken, Östergötlands län) erhöll kring 1820 tillstånd att på frälsesäteriet Mem I Tåby socken, Östergötland, driva tobaksfabrik.
Den ringa rörelsen nedlades 1827.Han vistades i Stockholm under 1850-talet och bedrev då för hovkretsens behov en mindre cigarrtillverkning.

Han var gunstling till Carl XIV Johan och erbjöds av denne en rad betydelsefulla ämbeten. Men ”han ville icke gå någon i vägen, ej heller taga brödet från någon, som måhända behövde det bättre”.

Han var son till friherre Carl Fredric von Salza och Catharina Danckvardt-Lillieström.
Han flyttade till säteriet Mem 1804.
Förutom Mem ägde han Brestad, Sätra och Skällingstad. Dessutom ägde han under en period Bjärka-Säby.

Han hade byggdens enda schäferi (fåravel) och utfodrade fåren med tallris. Han odlade även hampa och rovor.
Han drev såp- och tvålsjuderi på Carlshof på Mem och hade landets första ångdriva brännvinsbränneri.
Han bryggde ättika och tillverkade eau de Cologne.
Han var således en mångsysslande man.

Han var medlem av frimurarorden, skrev psalmer, hade ockulta intressen och ägnade sig åt andeskådning och helbrägdarörelse.
Han var gift med Beata Margaretha Fredrica Hamilton och de hade barnen:

Hedvig, gift Fock
samt söner