Allegre, Carl Ludvig

Assesor Carl Ludvig Allegre, 1708-1781, och Casper Lieffertz, 1707-1748, anhöll 1741 om tillstånd att anlägga ett tobaksspinneri och karveri i Lund.
Han anförde att ” hälst jormånen däromkring skall vara mycket benägen för planterandet av tobaksblader, utav vilka ansenliga partier de nästförflutna åren skola bliva därifrån till de näst kringliggande städer och län utförda”.
Ansökan avslogs den 4 januari 1742, då inga nya spinnerier efter 1741 års förordning fick anläggas.

Den 17 november 1743 erhöll de ”uppå riksens höglovliga ständers eget tillskyndande” tillstånd att spinna och karva tobak av svenska blader och utrikes täckblad ”på lång tid till dess verket genom den därstädes av dem anlagda tobaksplantagen kan komma i behörigt stånd”.

Fabrikationen påbörjades under 1744 och tros ha legat i Allegres gård n:r 17 vid Stortorgets östra sida. Utrustningen bestod av ett spinnbord och en press om 1 200 skålpunds vikt.
12 personer hade sitt arbete där; en mästare, en rullare, två poppmakare och åtta pojkar.
Carl Ludvig Allegre hade efter Leiffertz död ensam övertagit spinneriet, erhöll 1759 assesors titel för sina medborgerliga insatser.

I sin skånska resa från 1759 berättar Hülpers att Allegre 1758 upparbetat
31 654 skålpund tobaksblad.
”Som inga holländska blad här nyttjas utan svenska blad inköpas för 3 dr 14 m. smt. lp., så avlåtes här en matta av 74 rullar à 31 lod rullen för 15 dlr smt, 100 skålp. kan i veckan tillverkas.
Sauce av tamarinder gör denna sort lika begärlig som den andra och skall herr assesorn funnit nog förmån därav, att sedlar blivit pålagda, inläggas i rullarna, att svek av andra verk därigenom åro förekomna, så att varje tillverkare därigenom mer befodras än förr.
Tobaksplantage hade herr Allegre av ansenlig vidd, han sade sig aldrig vattna plantorna mer än då hon sättes. Torklada var byggd efter dess eget uppfinnande av korsvirke och sten med små avlånga luckor. I stället för dess brukliga band träddes bladen på käppar av tre alnars längd, dessa lades sedan såsom ljusstickorna på de i torkhuset uppbyggda ställningar: allt som bladen torkade skjutes sedan stickorna tillsammman, och kunde på detta sätt till 50 skålp. på en gång torkas.”

År 1773 anhöll assesor Allegre att
”på grund av mellankommande hinder” få upphöra med tillverkningen utan att privilegiet av denna orsak skulle gå förlustigt.
Kommerskollegium svarade diplomatiskt, att man icke kunde giva något utlåtande därom.

Allegre var därför nödsakad att sälja sitt företag, vilket skedde till handlanden Johan Sjöbeck, som den 6 september 1773 erhöll transportprivilegium.