Produkter Fabriker Personer Orter Sök

Fabriker:

Lindström & Brattberg

Ort: Göteborg

Handlanden Johan Reinhold Brattberg erhöll den 20 juli 1819 tillstånd av hallrätten att tillverka snus i Göteborg.
1820 ingick från Johan Brattberg och handlanden Erik Gustaf Lindström en skrivelse till magistraten:

"Att undertecknade denna dag ingått bolagshandel få vi härigenom, författningarna likmätigt, högädle magistraten tillkännagiva, samt att herr M. Fiedler, sedan han nu upphört med den av honom hittills idkade minuthandel och snusfabriksrörelse, tillåtit oss, att uti firman bruka dess namn, utan att han för våra eller vi för hans affärer, nu eller framdeles ansvara. Till följe varav denna vår bolagshandel kommer att idkas under firma Fiedler, Lindström & Co.".

Magnus Fiedler hade den 5 augusti 1793 erhållit tillstånd "att till någon förbättrad utkost" få börja med snusmaleri. Han tycks dock blivit löst från sin förbindelse med Lindström då han från den 1 januari 1830 åter driver egen tillverkning fram till 31 december 1834(se vidare Fiedler & Lundgren, Göteborg).

Den 15 april 1826 anmälde Erik Lindström och Johan Brattberg att de under firmanamn Lindström & Brattberg ämnade fortsätta snustillverkningen och den 5 mars 1834 erhöll de av kommerskollegium privilegium att driva tobaksspinneri.
Efter Brattbergs död 1841 fortsatte Erik Lindström som ensamägare av rörelsen.

Gustaf Lindströms son, Julius Lindström (1825-1904), hade sedan 1847 varit faderns kompanjon. 1849 övertog han företaget ensam. Julius Linström blev även framstående politiker, kommunalman och mecenat.

1850 installerades en ångmaskin i tobaksfabriken som låg vid Kyrkogatan 21. 16 borgare och husägare besvärade sig mot detta då det ansåg att verksamheten störde omgivningen.

Det blev en seglivad tvist som avgjordes 1852 av Kungl. Maj:t till Lindström & Brattbergs förmån. 1859 anhöll handlanden B.J. Dahlander om besiktning på grund av vållade olägenheter från maskineriet i snusfabriken.

Carl Erik Lindström (1851-1910) var son till Julius Lindström blev den 6 februari 1888 kompanjon i firman och den 14 januari 1895 ensam innehavare.
År 1902 upptog han sin son, Erik Gustaf (1876- ??) till kompanjon. Då Carl Erik Lindström avled 1910 övertogs samma år den 14 november firman av hans änka, fru Eva Hilda Augusta, f. Montgomery och Gösta (?) samt sonen Bertil Lindström.

Firman tillhörde de större tobaksfabrikerna i Sverige och år 1862 var det landets största. Fabrikationen bedrevs i egen fastighet vid Kungsgatan 46 (riven).
Egna försäljningslokaler fanns vid Kyrkogatan 21 och Vallgatan 40..

När företaget den 1 januari 1913 uppgick i Förenade Svenska Tobaksfabriker hade de varit inom samma familj i fyra släktled.



Tobaksarbetaren Ernst Pettersson nedtecknade sina minnen 1952.

"När jag började på Tobaksfabrik.
Ett minne från sekelskiftet"

En solig försommardag år 1901 steg jag in på den gamla gården vid Kungsgatan 46 i Göteborg. Det var Lindström och Brattbergs gamla snus och tobaksfabrik.
Någon cigarr- eller cigarettillverkning fanns ej där. Det kan ej förnekas, att den tolvårige grabben kände sig en aning beklämd, när han såg de mörka dystra valven, som mest av allt liknade fängelse.

Allt nog, jag stod inför en myndig verkmästare, som nådigt gav mig tillåtelse att börja jobbet. Jag blev nu, vad man kallade "bordmakare" d.v.s. att gå en spinnare tillhanda och lägga fram "däcks" och "inlaga". Lönen var 3,90 pr vecka.
Arbetstiden var lång, 7 f.m. - 7 e.m. med 2 timmars rast och då det var en timmes väg hem, så blev det inte så mycket fritid över. Hästspårvagn fanns en liten sträcka, men det var sällan arbetargrabbar kunde åka med den.

Spinnaren, som jag arbetade för var endast ett par år äldre än jag, och så liten till växten att han måste ha en tretumsplanka att gå på när han spann.
(Johan Pettersson är numera pensionerad i Arvika).

Tre spinnare hade arbete på fabriken, men dessutom sysselsattes även 4 s.k. snoderskor, vilka snodde strängen för hand och vred den till negrohead.
Hela arbetsstyrkan uppgick till ett 25-tal personer. Lönerna uppgick i genomsnitt till 18 kr. för en gift man och för kvinnorna ca. 10 kr.
Vid juletid fick samtliga arbetare julpengar, motsvarande ungefär en avlöning. Dessutom fick var och en ett vörtbröd, en påse kaffe och en påse risgryn. Vid Lucia utdelades 50 öre till lussekatter. Regimen var, som synes, ganska familjär och man höll på gamla traditioner.

Respekten för verkmästaren var mycket djup. Han berättade gärna att han i sin ungdom var med om att få stryk i arbetet, då ännu den s.k. husagan fanns på vissa håll. Denna erfarenhet blev också praktiserad, ty jag minns att han en gång tog 5 kg. pressade blader och svepte en pojke om öronen, så att stackars Tjalle länge kände efter om huvet satt kvar. Men man fäste sig inte vid sådana småsaker. Stämningen kamraterna emellan var mycket god, vilket dock inte hindrade att man ibland kunde gräla litet smått.

Tillverkningen omfattade rök- och tuggtobak samt snus, den sistnämnda tämligen bekant. Den var nämligen så skarp, att den tog hål på läppen för en, icke tränad snustuggare.
En sorts tuggtobak fanns med märke P.K. och som i dagligt tal kallades
Kalle P. Den spanns i lång sträng, slogs ihop till fläta samt skars i längder och pressades i kraftigt uppvärmda formar. I övrigt var det den vanliga negroheaden som mest tillverkades. Rökstång, rull och pressad bladtobak så ha vi ungefär vad som gjordes.

De sanitära anordningarna voro så gott som inga. Våra kläder hängdes i ett hörn av själva fabrikslokalen. Detta gjorde att man spred en stark tobaksdoft omkring sig ute bland folk, nåja, det var ju inte någon dålig lukt. Tvättrum fanns inte. Strax intill maskinrummet fanns ett litet rum, som kallades "bondstugan", emedan torgbönderna kunde ha en fristad där. Där kunde vi sitta och äta våra smörgåsar.

Den gamla fabriken ägdes av herr Karl Erik Lindström, som övertagit den efter sin far Julius Lindström. Senare, då K.E. Lindström hastigt avled under en resa i Tyskland, övertogs den av sonen Gösta, som tillsammans med sin bror Bertil innehade den tills det via de "Förenade", slutligen blev Tobaksmonopol.

Jag stod en dag och såg hur de gamla valven revs år 1914. Biografen Victoria ligger nu på dess plats.

Ernst Pettersson.



Personkoppling
Magnus Fiedler
Johan Reinhold Brattberg
Erik Gustaf Lindström
Carl Erik Lindström
Erik Gustaf, j:r Lindström
Julius Bernhard Lindström
Albert Lindström