Produkter Fabriker Personer Orter Sök

Fabriker:

Strengberg, Ph.U., & C:o

Ort: Härnösand


Ph. U. Strengberg & C:o drev sedan tidigare tobaksfabrik i Jakobstad i Finland.
Genom framgången med cigarrett- märkena Fennia och Armiro som såldes bra i Norrland beslöts på en bolagsstämma år 1900 att en filial skulle anläggas i Sverige. Företaget låg då i konflikt med A.B. Jakajstad i Stockholm angående upphovsmannarätten (se närmare denna fabrik).
Strengberg företräddes av advokaterna John Tjerneld och Ivar Morsing från Stockholm. Båda dessa kom sedermera att ingå i företagets styrelse.

Efter att ha vunnit processen sattes arbetet i gång. Då direktionens ordförande, bergsrådet Wilhelm Schaumann våren skulle åka till Sverige för att undersöka möjliga etableringsorter passerade han Härnösand och såg då att det fanns lämpliga lokaler i den tidigare nedlagda snus- och tobaksfabriken Svanen.
Man hade även haft en tanke på Sundsvall men där hade bestämmande instanser sagt nej med hänsyn till de social och framförallt moraliska konsekvenser som kunde tänkas uppstå med en stor och övervägande ung och kvinnlig personal.

Den 22/6 1903 inregistrerades firma Ph.U. Strengberg & Co, Jakobstad med ett aktiekapital om 36 000 kr.

Fastigheten n:r 285 inköptes och den 11 juni 1903 kom direktionen och 16 arbetare med inventarier och ett tobakslager för ett års förbrukning.

"Ångaren Sundsvall anlände hit i går morse på en extra resa från Jakobstad, Finland, medförande chefer och arbetspersonal jämte deras effekter och tobakslager för den här under anläggning varande cigarrettfabriken".

Så stod det att läsa i Hernösands Posten den 13/6 1903 och detta blev starten för Strengbergs intåg i Sverige.

Den inköpta fastigheten, som var en tvåvånings bostadsfastighet, med frontespis i trä, hade tillhört grosshandlare Ferdinand Nätterqvist och hade tidigare inrymt tobaksfabriker vid två tillfällen. Köpesumman var 19 000 kronor.
Fabrikschef blev Torsten Schaumann, brorson till Wilhelm Schaumann.
Ursprungsfastigheten var ej särskilt lämpad för tobakstillverkning. Kontoret inreddes i ett litet kök med tillhörande skafferi.
Chefen fick ett litet gavelrum.
Arbetsmaskinerna skulle drivas med elektricitet från stadens elverk, men leveransen av de beställda elektriska motorerna blev försenad kunde tillverkningen inte börja förrän på sommaren.


Den 27 juli, efter endast 1,5 månader var den första Armirocigarretten tillverkad
Redan 1904 hade man växt ur lokalerna och en trevånings tillbyggnad i vinkel till stamfastigheten skedde.

Redan efter fem månaders drift var cigarrettförsäljningen 4 milj. 1904 var den 17 milj. och 1905 27 milj. stycken cigarretter.
Det motsvarade 17 % av all cigarettillverkning i Sverige.

Redan nu var fabriken trots tillbyggnad för liten bland annat för att man beslutat att tillverka även askarna, som tidigare tillverkats i Jakobstad, på fabriken.
I 1905 års bokslut upptas fabriken till ett värde av 31.054:23 kr.
Produktionen nådde nya höjder.

I början av år 1906 hade aktieägarna kommit överens om att ett större fabrikskomplex måste uppföras och man gav arkitekten Torben Grut uppdrag att rita en stenbyggnad i fyra våningar.
Samtidigt ökades aktiekapitalet till 360.000 kronor.

I april 1906 påbörjades arbetet och i mars 1907 kunde man flytta in i den byggnaden
Redan efter kort tid insåg man att man fortfarande behövde mer plats. Den 15 juni 1907 beslöts om utbyggnad. Det var framförallt framgångarna med Fennia som ställde till det.
Aktiekapitalet höjdes igen till lägst 720.000 kronor och högst 2.160.000 kronor.

Tillverkningen av Fennia var 1906 - 11 milj. st, 1907 - 22 milj. st och 1908 - 31 milj. st.
1908 var man Sveriges näst största cigarettfabrik.
Fem månader efter att den nya fabriken byggts påbörjades utbyggnaden så att den fick sitt nuvarande utseende med tornet mellan den norra och södra fabriksdelen. Detta var klart på försommaren 1909.
Torben Grut ritade även Stockholms stadium inför OS 1912.

Motgångar fanns och i styrelsens berättelse för år 1909 skriver man:
"Då styrelsen går att avgiva berättelse för år 1909 ber den att få påpeka det menliga inflytande storstrejken under det gångna året åstadkommit. Hela fabriksverksamheten var nedlagd under fem veckor och fabriken såg sig nödsakad att från Finland importera cigarretter för att våra cigarretter ej skulle gå ur marknaden. Denna import förorsakade fabriken en ren förlust av kr. 25.920:95".

Från fabriken i Finland sändes 1909 5.170.000 cigarretter till ett värde av 109.000 mark.

1910 producerades över 100 milj. cigarretter. 1911 tillverkades 50 % av alla cigaretter i Sverige hos Strengberg.1914 var man upp i 143 milj. cigarretter.

Vid ett årsmöte med Hantverksorganisationen 1910 i Sundsvall beslöts att deltagare från södra Sverige skulle få se lite av Södra Norrlands stoltheter och således organiserades ett besök på Härnösands stads stolhet, Cigarettfabriken.
Därefter vidtog promenad i vagn runt staden för att avslutas med supé på S:t Petri-Logens restaurant.

Fram till november 1912 hade endast cigaretter tillverkats vid fabriken som i folkmun rätt och slätt kallades cigarettfabriken.
Då man inom en stor del av trä- och skogindustrin i norrland ej får eller kan röka på grund av brandrisk eller kyla började man på Strengberg att fundera i termer av snus.


Strax före jul 1912 startade snustillverkning i den äldsta fabriksbyggnaden av trä och även den produktionen blev en succé. Strengbergs Grovsnus och Strengbergs Finsnus skapade stora omsättningssiffror för bolaget.

Omsättningsvärdet på snus:
1912 15.091 kronor
1913 302.856 kronor
1914 472.336 kronor

Man växte ur dessa lokaler och 1913-1914 uppfördes en särskild byggnad i fyra våningar av kalksten för snustillverkning. Årstillverkningen var 300 ton.

I september 1913 tillverkades den första cigarren, Strengbergs Ettan. Även denna gjorde succé. Därefter följde nya märken med Tvåan och Trean och Strengbergs Blå.

Omsättningen i cigarrer

1913 97.738 kronor
1914 517.947 kronor

1913 inrättades avdelningskontor i Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Luleå för att ha bättre kontakt med kundkretsen.
Fabrikens huvudkontor förlades på hösten 1913 vid Arsenalgatan 6 i Stockholm.

Under 1914 började man tillverka tuggtobak och röktobak i mindre skala.

Tobaksfabriken hade i sin mitt ett elva våningars torn väl synligt från hela staden. Där hölls representationsmottagningar och snart kom det av Härnösandsborna att kallas "Härnösands Monte Carlo" på grund av de sena festerna.

I en intervju från 1951 berättar den då 92-åriga förre tobakshandlaren Johan Nilsson att han under vintern en lördagkväll i sin butik, Hellstrands tobak, blev uppringd i telefon av disponenten Torsten Schauman som inbjöd honom till supé och kortspel i tornet.
Johan Nilsson som var ganska ny i staden sa att han måste hålla öppet ganska sent i affären för att måna om kunderna och firman.
-Kom när du stänger då , sa Schauman och ringde av.
Från centrum till Strengbergs fabrik är ett avstånd som särskilt en isig vinternatt med hård vind blir lång.

När Johan Nilsson väl kom fram blev han uppbjuden i tornet och Schauman beställde en supé från marketenteriet elva våningar ned.
En sup skickades upp med hissen och i en isfylld tvättbalja fanns snaps och andra förfriskningar
Därefter vidtog kaffe med avec och kortspel.

1909 hade man en stor festlighet i fabriken då "sågspånsadeln", prominenta gäster från Härnösand och Ådalen inbjöds till supé.
Girlanger hade gjorts av Fenniacigaretter och kulörta lyktor hängde i taket.
Torsten Schauman var mycket för att utveckla reklamen. Supéerna var ett sätt och instiftande av silverbägaren Amiropokalen för för alla Sveriges idrottsföreningar ett annat.
En dansk kompositör komponerade Fenniamarschen.

1915 övertogs fabriken av Svenska Tobaksmonopolet som fortsatte snustillverkningen som 1918 var över
1 000 ton snus.

Företaget var en betydande arbetsgivare och antalet tobaksarbetare var:

År Antal
1903 38
1904 53
1905 78
1906 124
1907 195
1908 292
1909 365
1910 345
1911 290
1912 274
1913 372
1914 500
1915 488

Sänkning vid 1911 beror troligen på en ökad mekanisering och ökning 1913 på utvidgningen av snusproduktionen.







Filialen i Oslo

Då filialen i Härnösand gått bra beslöt bolagsstämman 1908 att ge styrelsen fria händer att anlägga en filial i Norge. Direktionen förhalade dock beslutet så att först 1912 kom man igång. Aktiekapitalet var 100.000 kr.
Lokaler hyrdes på Waldemar Thranes gade 75 och till disponent utsågs R. Cornilussen.
Den 24 juli 1912 startades fabrikationen i och i augusti samma år såldes de första cigaretterna.

1918 höjdes aktiekapitalet till 200.000 kr och försäljningen gick bra under första världskriget.
Tomten inköptes 1919 och planer tog vid att expandera genom nybyggnation. Valutakrisen efter kriget och förändringar i licensverksamheten gjorde dock att det blev plötsligt kostsamt att ha utlandsfilialer och 1920 gick företaget back med 120.690 kr.
Beslut fattades att snarast avveckla verksamheten som dessutom visade sig vara svårsåld. Tobak togs hem till Jakobstad och först 1928 var verksamheten helt avvecklad.
Trots flera vinstgivande år blev totalförlusten 580.000 Nkr.


Filialen i Köpenhamn


Att anlägga en filial i Köpenhamn var betydligt svårare. Strengbergs starka sida var cigarettproduktion och danskarna föredrog cigariller, pipa och cigarrer.
År 1912 beslöts dock att en filial i Danmark skulle anläggas och för detta ändamål bildaders Ph. U. Strengberg & Co. A/S. Aktiekapitalet var på 75.000 kr och alla aktier ägdes av moderbolaget.
August Fr. Pacius från Viborg i Finland blev disponent.
Styreelsen bestod av ingenjör Carl Östman från Jakobstad,statrådet C.J. Christensen och överrättssakföraren V. Steenbuch-Jensen från Köpenhamn.

På grund av den dåliga avsättning av cigaretter beslöts i oktober 1913 att man även skulle starta cigarrproduktion vilket också ökade omsättningen.
Precis som i Norge beslöt man att utvidga verksamheten vid första världskrigets slut.
1919 inköptes aktierna i Henrich Marsmanns cigarrfabrik.
Samma valutasvårigheter som i fanns i Norge drabbade även den danska filialen och vinsten vändes snabbt i förlust.
1921 var förlusten 368 828 kr, och man beslutade att snabbt avveckla verksamheten. Den 1 juli 1921 såldes fabriken till Harold Kjaer & Co som även övertog Heinrich Marsmanns tillgångar.

Ph.U. Strengbergs fabrik låg vid Knippelsbrogade 4 och den fastigheten behölls då resten av verksamheten avvecklats.
I fastigheten fortsatte Harold Kjaer & Co bedriva tobaksfabrikation tills 1927 då företaget gick i likvidation.
I Danmark tillverkades bl. a. cigarretten Panama.

Filialen i Lübeck

1898 hade Wilhelm Schauman planer på att starta en tysk filial för tillverkning av kvalitetscigaretter.
Man startade en firma med namnet Tabak und Cigarrettenfabrik Lubecka G.m.b.h. som var formellt oberoende av Strengberg.
Men Wilhelm Schauman stod tillsammans med sin svåger, bankdirektör Erik von Schantz, i spetsen för bolaget. Företaget drevs under förslust några år för att då läggas ned.


Filialdrömmar

Vidare filialer planerades i England, USA och S:t Petersburg. Inga av dessa kom till stånd.


Produkter
Armiro, Jakobstad
Bospor
Cairo
Fennia
Ljust Snus No. 1 (Strengberg)
Panama, straw tipped
Strengbergs Blå
Strengbergs Finsnus
Strengbergs Grovsnus

Personkoppling
Torsten Schauman
Lars Petter Broqvist
Strengberg PH U