Kungliga plakater 1600 talet 1700 talet 1800 talet

1600tal

1600-talet

Den svenska tobakshistorien börjar på 1600-talet. Sedan dess har man haft fem tobaksmonopol varav fyra under 1600-talet. Ett av dessa var dessutom dubbelmonopol vilket gör att Svenska Tobaksmonopolet från 1915 ibland kallas det femte monopolet och ibland det sjätte monopolet.1600-talets monopol var inte statligt drivna utan arrenderades ut till privatpersoner.
Den första uppgiften man hittat om tobak i Sverige återfinns i svenska tullhandlingar från 1601 och berör fartyg kommande från Holland och Wismar till Stockholm.
I Stockholms stads tänkeböcker finns en anteckning från 1616 om hur ”Taback, een knippa” stals vid ett inbrott i Mårten Anderssons magasin i Gamla Stan. Tjuven hette Mickel Andersson, son till Tusendhaler Brita, vilken ”hafuer offta tillförene warit befunnen med tiuffweri men förskont till lijfwett för sin vngdoms skuldh”. Som kumpaner var Daniel och Peter Mattsson.
1618 framkom vid ett brottmål i rådhusrätten i Stockholm att en person vid namn Jacob hade blivit rånad på ”för tre daller tobak”

Då Gustaf Adolf tillträdde som svensk kung fann han att de flesta svenska näringarna låg i lägervall och man importerade vax, honung, öl, hampa, papper, humle och en rad andra produkter som väl kunde tillverkas i riket. På detta sätt blev det ett utflöde av pengar. Han sökte på många sätt stimulera svensk tillverkning. Genom att locka hit framstående personer inom olika yrkesgrenar förbättrades snart den inhemska produktionen. Bryggerier anlades, likaså gevärs- och pappersbruk samt garverier och sidenväverier. För att få avsättning för dessa produkter stimulerades handeln.
Gustaf II Adolf hade redan på 1620-talet genom förordningar stimulerat uppkomsten av kopparkompaniet, järn-, ved-, handelskompanier och söderkompanier som var så konstruerade att de gynnande såväl kronan och de enskilda näringsidkarna. Gustaf Adolf själv var dock kritisk till handelsmännen. - ”De hafva, med sig, sitt fädernesland i penningskrinet och föra detsamma med sig, hvart helst största möjliga vinsten lockar”.
Söderkompaniets fick ensamrätt att utvidga handeln med ”Americam, Africam och Maghellanicam(Australien)”. Handeln med Amerika gällde framförallt utvecklande av kontakten med det som blev Nya Sverige. Under denna tid etablerade sig ätterna Grill, de Geer, Geijer och de Besche i Sverige. Tullinkomsterna ökade, kronans finanser förbättrades och det behövdes för att finansiera krigen.

Redan i början av 1630-talet kom de första bestämmelserna, utfärdade av magistraten, för att reglera detaljhandeln av tobak bedriven av utländska medborgare. Detta för att skydda de svenska affärsidkarna.

Våren 1640 återvände det svenska skeppet Kalmar Nyckel till Stockholm från Amerika medförande 11.878 skålpund tobak (c:a 5 ton, 1 skålpund är 425 gram). Detta var den första tobaksimporten från Nya Sverige (Delaware)


Monopol

1641-1649 Söderkompaniet
1651-1653 Caspar Khol & Daniel Young (adlad Leijonancker)
1654-1660 Amerikanska kompaniet
1662-1685 Tobakskompaniet


Söderkompaniet (1641-1649)

Drottning Kristinas förmyndarregering utgav privilegiebrev, signerat av bland andra Axel Oxenstierna, Gabriel Oxenstierna och Jacobus Delagardie, den 12 januari 1641 i den minderåriga Kristinas namn arrende till Söderländska kompaniet (Söderkompaniet), grundad 1626 med stöd från Gustaf II Adolf, så att de erhöll privilegium på tobaksimporten till Sverige, Finland och Ingermanland. Monopolet omfattade till en början endast tobaksimport. Den inrikes minuthandeln var fortfarande i princip fri men reglerades med en rad noggranna föreskrifter.
Söderkompaniet hade lokaler och lager i Stockholm och Göteborg
Söderkompaniet erhöll full tullfrihet för den tobak som infördes med egna fartyg i riket från Amerika men ej på den tobak som importerades från Europa.
Den svensken guvernören Johan Printz som hade 1642 tillträtt en tjänst i New Sweden i Delaware hade fått instruktioner att förbättra tobaksodlingarna där samt att med skepp förse Sverige med råtobak Han avreste med skeppet Fama från Stockholm och efter att passerat Dalarö, Köpenhamn, Helsingör, Göteborg, Portugal, Kanarieöarna, Antigua, San Martin, San Barthélemy så landade man vid skansen Kristina i Nya Sverige efter tre och en halv månads resa.
Den omfattande smugglingen ledde till att kompaniet begärde och fick av regeringen även exklusivt monopol även på minuthandeln i Sverige 1643. Detta skedde genom bildandet av ett dotterföretag med Jakob Trotzig som direktör.
En tobaksspinnare hämtas i juni 1645 från Göteborg för att spinna upp ett lager om 540 kg tobak.
Söderkompaniet anställde i maj 1648 den holländske affärsmannen Thomas Swartwout som hade erfarenhet av tobakstillverkning i Amsterdam. Thomas Swartwout bodde i kvarteret Ormen, nära Södermalms torg, och hade möjligen tillverkningen i ett gårdshus. Fastigheten står ännu kvar, om än ombyggd, med nuvarande adress Götgatan 3 - Mariagränd 1 i Stockholm. Tillverkningen satte fart under hans ledning och mellan oktober 1648 och oktober 1649 tillverkades 15 650 skålpund tobak.
Smugglingen fortsatte dock att fräta på bolagets vinster och ett brett missnöje inom det handelsidkande borgerskapet fanns mot monopolet.
Skeppet Gyllene Hajen hade redan 1647 medfört 100 oxhuvuden tobak, värda 4 000 riskdaler, men det täckte inte behovet av tobak. Söderkompaniet måste se sig om efter fler leverantörer inom Europa. Rent ekonomisk bar sig Söderkompaniet inget vidare och då man dessutom tvingats importera tobak i allt större utsträckning från Europa försvann den politiskt ideologiska grundvalen för Söderkompaniet att vara länken mellan Sverige och Nya Sverige.
Smugglingen från Holland, Danzig, Frankrike, Lübeck, Stralsund, Skottland, England och över Norge hade dock ökat kraftigt vid denna tid och tog sig sådan fart att det menligt påverkade Söderkompaniets finanser och Söderkompaniets förmåga att importera amerikansk tobak var dålig så 1649 avskaffades monopolet av den nu myndiga Kristina då hon menade att nyttan med monopolet var obefintligt.
Monopolets avskaffande startade den första svenska tobaksodlingen om en i mer kuriös skala hos Olof Rudbeck i Uppsala och Magnus Gabriel de la Gardie i Jakobsdal (Ulriksdal,Solna). Det kom att dröja till cirka 1720 innan den svenska tobaksodlingen sköt fart.

Kohl och Young (1651-1653)

Detta monopol varade endast två år och komplicerades av att statsmakten gett rättigheter att hantera tobak till två olika affärskonstellationer.
Drottning Kristina beviljade den 5 oktober 1650 de två holländska köpmännen i Stockholm, Johan Fock och Johan Visbeck, privilegium på tillverkning av spelkort och tobakspipor samt försäljning av sönderskuren tobak samt rätt att importera tobaksblad och vissa tobakssorter mot en tullavgift av endast en procent. Året därpå begränsades tullindringen till att omfatta en mängd tobak av högst 3.000 riksdalers värde årligen.

Johan Fock och Johan Visbeck bodde båda i Bengdt Schyttz hus vid Stora Nygatan i Stockholm.Nyare uppgifter tyder på att de bodde i kvarteret Medusa nära Järntorget. De anställde en tobaksspinnare, Pieter Bout, från Amsterdam som skulle verka både som tobaksarbetare och kontorist samt vid behov vara Johan Visbecks ställföredträdare.
Kompanjonerna blev osams om ekonomin och inledde process mot varandra.

Den 22 september 1651 beviljades köpmännen Caspar Kohl och skotten Daniel Young (senare adlad Leijonancker) monopol på handeln med tobak i Sverige och Finland mot ett årligt arrende om 5.000 riksdaler gällande i fyra år. I detta ingick rätten att ombesörja försäljningen inom länderna.

Även för Caspar Kohl och Daniel Young gick det dåligt. Caspar Kohl gjorde konkurs.
Johan Fock och Johan Visbeck hade dessutom lämnat besvär till myndigheterna mot att Kohl och Young erhållit monopol. Detta ledde till en delning av monopolrättigheterna.
Kohl och Young protesterade mot beslutet då de investerat i företaget och nu gick med förlust. Situationen blev så inflammerad att drottning Kristina upphävde monopolet den 28 april 1653. Den omfattande smugglingen skulle istället bekämpas med modererade tullsatser.
Tobakshandeln blev åter fri någåt år framöver.

 

Amerikanska kompaniet (1654-1660)

Det gamla Söderkompaniet hade ekonomiskt rekonstruerats och bytt namn till Amerikanska kompaniet och de fick monopolrättighter fastslagna i kungligt plakat från den 23 december 1654 omfattande all tobaksimport till Sverige och Finland.
En av kompaniets uppgifter var att utveckla handeln med Nya Sverige så att denna skall tillväxa och förkovras samt att den svenska nationen skall få tillfälle att vänja sig vid den amerikanska seglationen och handeln.
Detta monopol sammanfaller med Karl X Gustafs regeringstid, 1654-1660 och Karl X Gustaf hade stort behov av att förbättra kronans finanser då utskrivningar av soldater kostade mycket pengar.
Redan från start blev det bekymmer. Sverige förlorade sin utpost i västindien och Gustaf II Adolfs förhoppningar om ett svenskt kolonialvälde krossades för gott. Tobaksodlingarna i Nya Sverige fick inte heller någon större omfattning.
Tillverkningen kom igång 1655 och Amerikanska kompaniet producerade då närmare 20.000 skålpund tobak. Smuggeltrafiken av tobak var så omfattande att 1656 var fortfarande hälften av 1655 års produktion osåld.
I ett kungligt plakat från 22 maj 1658 överlämnades kontrollen över all tobakshandel inom riket till Amerikanska kompaniet. Kompaniet anställde egna inspektorer som kontrollerade tobakshandeln i olika landsdelar.
Kompaniets direktörer var Olof Strömsköld och Hans Kramer. Daniel Young, som tidigare under kort tid själv innehaft monopolrättigheter var faktor i Amerikanska kompaniet.
Vid flera riksdagar klagade borgerskapet alltmer på de olika kompanierna inklusive tobakskompaniet och krävde dess upphävande. Under kompaniets senaste år hade även dess direktörer tillstyrkt att kompaniet skulle avskaffas då den ekonomiska lönsamheten var dålig.
Samma år som Karl X Gustafs död 1660 avskaffades så även detta monopol genom brev till kommerserkollegium den 10 november 1660.

Tobakskompaniet (1662-1685)

1600-talets sista monopol låg även detta i Stockholm.
Sveriges styrdes nu av en förmyndarregering med Magnus Gabriel de la Gardie som rikskansler. År 1662 beslöt regeringen än en gång att monopolisera tobakshandeln. Den dåliga erfarenheten från tidigare monopol kompenserades av att man denna gång arrenderade ut rätten att importera, tillverka och sälja tobak till ett konsortium bestående av fem framstående affärsmän som bildat ett handelsbolag.
Tillverkningen kom igång 1664 och pågick till monopolets upphörande 1685. Detta hela slutade i en katastrof för de inblandade och något nytt monopol kom till stånd först 1915 då på grund av den borgerliga regeringens behov av pengar till pensionssystemet samt ökade försvarskostnader.
Huvudperson i det nybildade Tobakskompaniet blev räntmästaren Börje Olofsson Cronberg, tidigare kassör hos Magnus Gabriel de la Gardie. Cronberg blev även förvaltare av kronans skattemedel och slutligen räntmästare boende i det hus som ännu står kvar i Gamla Stan mot Slussen (Räntmästarhuset). Cronberg hade även monopol på den svenska exporten av kanoner.
Cronberg hade en omfattande exporthandel med Holland innefattande ädelmetaller, järn, koppar, tjära och kanoner.
Han importerade tobak, cement, takpannor, tegelstenar, pärlor, vin, kapris, oliver och apelsiner.
Hans handelspartner i Holland var Friedrich Rihel.

Tobakskompaniets start blev trasslig på grund av att man saknade yrkeskunnig personal, utrustning och tillverkning. Efterfrågan på tobak hade ökat i Sverige under slutet av 1600-talet. Smugglingen var omfattande.
En hel del av Tobakskompaniets produktion förlades i Amsterdam genom Friedrich Rihels försorg men ganska snart klarade kompaniet inte av betalningarna.
Nya beställningar levererades inte om betalningen för de gamla ej reglerades. Tobakskompaniet försökte komma undan genom att klaga på kvaliteten avseende tidigare leveranser. Affärförbindelserna mellan Rihel och Tobakskompaniet förblev ansträngda medan Cronberg och Rihel upprätthöll goda förbindelser kring andra varor som Cronberg lät importera privat.

I mars 1663 avgick skeppet S:t Peter från Amsterdam till Stockholm lastat med:

50 pipor vin, Mäster Pedro Ximenez
90 pipor vin, Mäster Pedro Ximenes, märke 2
112 fat "långa" russin
306 korgar vanliga russin
4 oxhuvuden vit bordeaux
4 "Tiersiers" fransk claret
1 fjärding rött malagavin
8 små kistor med citroner och "sura pomeranser"
20 stora fat spunnen tobak
60 små kistor pressad tobak
198 rullar "Stock" tobak
57 fat Virginia tobak
27 fat annan tobak

I april 1663 skickades 20 stora fat spunnen tobak, 60 mindre fat med "engelsk" tobak, 77 rullar "Stock" tobak, 60 kistor och 6 små fat med pressad tobak och en kista med kritpipor.

Friedrich Rihel förblev den holländska parten till Tobakskompaniet och när den svenska produktionen av tobaksvaror kom igång minskade importen av tobaksvaror men istället ökade importen av råtobak.
Rihel förmedlade även yrkeskunnig arbetskraft till Tobakskompaniet.

Roghier Stams blev den som skulle förbättra den svenska tobakstillverkningen kvalitet. Han var i Holland för att rekrytera personal samt för att inköpa råtobak för Tobakskompaniets räkning.
Tobaksspinnarna Eliseus Emmes, Roelff Andriesz och Andries Riewersz kontrakterades för ett års arbete i Stockholm.
Roelff Andriesz ersattes av Arendt Stevenbocht,
Roghier Stams flyttade snart tillbaka till Amsterdam men utförde där uppdrag för Tobakskompaniet. Han efterträddes av engelsmannen Richrad Leak som redan efter ett år ersattes av Lübeckaren Johan Embrecht
Även Embrecht var endast kort tid i Stockholm och redan i juni 1667 flyttade han hem.
Tobakskompaniet hade uppenbara problem att behålla sina utländska tobaksmästare.

1668 blev det år som det blev lite ordning på Tobakskompaniet då det fick en ny arbetsledare vid namn Frans Tielman som var tobaksspinnare från Masstricht. Han hade anlänt redan något år innan och bodde fram till sin död 1680 på Holländska Tyn vid Österlånggatan.
Frans Tielman förbättrade produktionen och ökade antalet anställda spinnare som 1670 uppgick till 12 stycken. Han blev en av de första att rationalisera tillverkningsprocessen.


Ett kvitto hos Tobakskompaniet den 30 november 1668 visar att:
”Spinnaren Frans Tielman bekommer efter de gode herrar participanters behag och undfångne order en diskretion att köpa sig en äreklädning etthundrade fyrtiofyra d kmt som kvitto utvisar”
Under Frans Tielmans tid som arbetsledare fick Tobakskompaniet en ny företagsledare.

Det blev hovkamreren Jonas Österling. (Andersson, Östling)
Jonas Andersson var borgmästarson från Norrköping men tog sig namnet Östling efter att i unga år flyttat till Stockholm. Efter att ha deltagit i en rad fälttåg adlades han och tog då namnet Österling.
Spinneriets lokaler vid Slottsbacken eldhärjades den 23 februari 1672 så svårt att någon återuppbyggnad ej blev aktuell. Företaget flyttade till det av Jonas Österling 1668 inköpta området Heleneborg vid Pålsundskanalen. Tomten var på 163 765 kvadratmeter och en väderkvarn uppfördes på Högalidskyrkans nuvarande plats.

Nybyggnationen tog av företagets resurser och Österling hade dessutom ingått en del oförmånliga avtal. Kriget mot Danmark försämrade tillgången på tobak då denna levererades till armén.
Tobakskompaniet hade dessutom tagit ut för stor betalning för sina tjänster och blev av kammarrätten dömd till höga böter.
Österling lyckades även göra ett avtal med de andra intressenterna om att Tobakskompaniet skulle stå för kostnaderna att bygga på hans egendom. Detta blev mycket dyrare än planerat och det blev en konflikt mellan Österling och de andra.
Den 12 december 1670 bestämdes att Österling fick anläggningen för egen räkning men att Tobakskompaniet hyrde lokaler av honom i 10 år.
Tobakskompaniets ekonomiska problem förvärrades av en omfattande smuggling inte minst genom kronans soldater och ryttare.


Frans Tielmans tid vid Tobakskompaniet blev yrkesmässigt framgångsrik men han dog den 1 mars 1680 efter en kortare tids sjukdom som man försökt bota genom olika insatser.
Den 4 februari 1680 inhandlades en flaska dryck från apotek.
Den 6 februari inköptes kummin för 8 öre att läggas om hans huvud och samma dag köptes för 12 öre bröd att stekas i smör och läggas på hans sida.
Den 7 februari köptes mera apoteksdryck.
Den 12 februari köptes för 12 öre 2st salta sillar att läggas under hans fötter.
Den 19 februari upprepades sillbehandlingen.
Den 27 februari inhandlades rehnskt vin för att användas som desinfektion då han skars upp av barberaren mäster Hans. (bölder ?).

All behandling till trots avled mäster Frans den 1 mars 1680 på Holländska Tyn.

Frans Tielman efterträddes av holländaren Peeter Meijnders som försvenska sitt namn till Petter Mynder. Namnet lever kvar i en gata vid Slussen i Stockholm.
Jonas Österlings stjärna dalade då kompaniet inte klarade av att fullgöra sina skyldigheter som bland annat bestod i att delvis försörja änkedrottningen Hedvig Eleonora.
Konflikt uppstod med kungahuset och Österling försattes i konkurs och han fick med fru och barn lämna sin egendom. Egendomen brann 1701 för att 1721 köpas av riksrådet greve Magnus Gabriel de la Gardie och få sin nuvarande form av Helenborgs malmgård.

Under Tobakskompaniets sista år insattes kammartjänaren Zacharias Rehnberg i Österlings ställe för att försöka vända trenden. Detta lyckades dock inte och när arrendetiden gick ut så gick även 1600-talets sista tobaksmonopol i graven.


Då de olika monopolen slutat i ökat ekonomiskt trassel, det sista i en direkt konflikt med Karl XI, avskaffades slutligen tobaksmonopolet men för att säkra kronans intäkter infördes istället ett system med privilegier, acciser och importkontroll. Genom ”Kongl. Maj:ts Placat Emoot Tobaks införande/ sampt angående Tobaks Bladers införskrifwande och Spinnerijers inrättande. Gifwit Stockholm den 12 aprilis, 1687” var tobakshanteringen fri och kom att bli så i cirka 230 år.

Under återstoden av 1600-talet beviljades en rad tillstånd för tobakstillverkning, främst startades spinnerier i snabbt takt.
De flesta av dessa var dessutom hamnstäder.
Av bevillningsdatumen framgår att den 9 juni 1687 var den mest omfattande startpunkten för den fria tobakshanteringen i Sverige.

Flera av de som erhöll tillstånd synes aldrig ha startat någon produktion.

Halmstad:
1686 Arnout Kempis,
9 juni1687 Johan Hansson,
Hälsingborg:
9 juni 1687 Söhring Jürgensson,
16 oktober 1688 Siwert Diedrichsson,
7 maj 1689 S.Christersson,
15 oktober 1689 Wilhelm Furenhusen,
Kalmar:
9 juni 1687, Jürgen Bremer,
Karlshamn:
5 november 1687,Lucas Matsdorff;
16 november 1687 Everhard Grashuysen,
5 februari 1689, Christian Welshuysen o Hack Persson Tholijn;
2 november 1693, Tobias Mytzell o Abraham Weinantz;
3 november 1698, Peter Mesterton,
Karlskrona:
9 juni 1687, Johan Månsson,
10 december 1687, Theodorus Christopherson( Tore Christoffers),
Karlstad:
13 juli1687, Johan Persson Tholerus,
Kristianstad:
16 februari 1688 Hans Brockmöller,
9 december 1690 Jöns Welamsson,
Kungsbacka:
3 november 1687 Anders Börgesson Gathe,
Landskrona:
9 juni 1687 Nils Person Gram och Hans Berendtson Morian,
10 mars 1692 Anders Christerson,
Malmö:
9 juni 1687 Johan von Vörden,
3 november 1696 Jacob Thomson-Jyde,
Norrköping:
18 oktober 1686 Joachim Sievers-Hansson,
Nyköping :
9 juni 1687 Elias Jacobsson,
Stockholm:
9 juni 1687 Hans Moback
9 juni 1687 Andreas Onckel
9 juni 1687 Arnold von Schwindern
5 november 1687 Johan Daniel Sprehns
24 november 1687 Anders Bruun,
1688 Jacob Johansson Hoving, obekräftad uppgift.
28 maj 1688 Johan Berghult,
28 maj 1688 Johan Crose
16 oktober 1688 Jacob Harper
30 maj 1689 Patrick Thomsson
1690-talet, Thomas Tottie, obekräftad uppgift.
13 februari 1690 Johan von der Hagen Arnouts
13 november 1690 Antonio Cleophas d.y.
15 december 1691 Nils Wahlbom
7 september 1699 Johan Jan Jansson Hoving
Varberg:
17 augusti 1699 Hans Hummel
Visby:
4 januari 1694 Adam Helms,
Ystad:
10 mars 1692 Anders Christofferson,

Under Gustaf III:s regeringstid gjordes ett försök att ånyo monopolisera tobakshanteringen. Förslaget lades av statssekreterare von Carlson. Justitiekansler Wachtmeister meddelade att det inte förelåg något hinder ur juridisk synpunkt att införa tobaksmonopol och detaljerade planer utarbetades men en massiv kritik från borgerskapet vid 1786 års riksdag tvingade Gustaf III att skrinlägga planerna. Förhandlingarna och löftena till det tilltänkta kompaniet hade gått så långt så kronan istället fick betala skadestånd till preussiska sjöhandelskompaniet.